Men alltså hösten är här. Barnen mår bra, vi mår bra och jag njuter av sista 3 månaderna innan allvaret börjar igen. 

Tempot har skruvats upp sedan Noah börjat gå och dessutom sover numera 1 gång/dag. Så ja, vi fyller ut dagarna med massa bus och lite nytta:-)

Världens bästa Philip. Vår storkille som växt massor under sommaren. Långt och härligt sommarlov har han haft och under det här sommarlovet så har det visst hänt något med vår stora kille. Imorgon kör vi sista sommarlovsdagen och sedan kickar vi igång en ny termin på förskolan. Ny avdelning och lite nya kompisar blandat med sitt gamla kompisgäng. Stort att få byta avdelning och sista veckan är det någon som faktiskt längtat efter sina kompisar och undrat när han ska få börja på nya avdelningen. Sommarlovet startade 10 Juni så det har verkligen varit ett långt och härligt lov. 

 

Vår lilla 1-åring tog sina första stapplande steg här hemma för ett par dagar sedan. Närmaren bestämt torsdagen den 20 augusti. Sedan dess ett par steg lite då och då. Står stadigt själv och det är nog bara en tidsfråga innan han går 100%.

 

Idag hade vi tid på bvc för 1 års kontroll. Nyper mig själv lite i armen och har lite svårt att förstå att det faktiskt har hunnit gå ett helt år. Världens bästa storebror var med och tröstade då tårarna rann när sprutorna gjorde ont. 

• 10,5 kg
• 77,5 cm lång 

 

 

Så blev han 1 år vår minsta lilla älskling! Den 8 Augusti och tänka sig att ett år kan gå så ofattbart snabbt. Det känns som det var igår som han föddes med raketfart ett par veckor innan väntat. Det var galet varmt och ute härjade den största skogsbranden man kan tänka sig. 

 

Här inne står det stilla, inte ett ynka litet ord nedskrivet sedan någon månad tillbaka. Varför? Ja, säg det. Tiden, tiden finns inte eller rättare sagt prioriteras inte riktigt som innan. Jag antar att det blir så här då. Bloggen är inte direkt på priolista. Jag frågar mig själv varför jag håller denna vid liv? För att här dokumenteras det som händer, främst kring barnen. Det går alltid blicka tillbaka här i arkivet och kika efter vilket kan vara rätt skoj ibland. Förutom för min egen skull så skriver jag här för mina nära och kära skull. Avstånden känns kortare om man kan hänga med i vardagen på ett hörn ändå. Så jag ger det ett försök till. Jag ska försöka skriva ned någon rad, lägga upp en bild eller två lite då och då.

 

Just nu är vi mitt inne i tänkte jag skriva, men så är det inte heller... vi är snarare i sluttampen på vår 6 veckor långa semester tillsammans. Vi har en vecka till att njuta av tillsammans innan vardagen knackar på igen. E börjar jobba, Philip byter avdelning på förskolan och jag är hemma med Noah dom sista månaderna. 

 

Att få möjlighet tll 6 långa veckor tillsammans är en riktig förmån som både jag, Eric och barnen njutit av. Noah hänger bara med, men Philip har njutit av att få vara hemma med både mamma och pappa. Vi har haft fina veckor trots knackigt väder. Vi har som vanligt flängt runt en hel del och lyckats vara hemma med några korta stopp för att packa om. Veckorna har rullat på helt enkelt. 

 

Idag anlände vi hem till Stockholm igen efter en veckas vistelse på Gotland. En fantastisk vecka men just det där kanon vädret som man önskat sig hela sommaren. Äntligen kom solen och att det skedde i samma stund som vi klev av färjan på Gotland var mer än välkommet. 

 

Gotland med sin vackra miljö och omgivning så lite sol och värme på det. Perfekt! Under veckan på Gotland så fyllde vår älskade lilla Noah 1 år också. Så mitt upp i allt fick det bli lite födelsedagskalas också. Ofattbart att det hunnit gå ett helt år sedan vår lilla lillebror föddes. Otroligt! Mer om det i ett annat inlägg.

 

 

 

 

För drygt en vecka sedan så blev Noah 10 månader. Idag var vi på 10 månaders kontroll på bvc med läkarbesök. Vågen stannade på 9980 gram och längden 74,8 cm. Det är bara att inse att vår lilla bebis inte längre är en liten bebis utan på väg att bli en stor liten kille. 

 

• Han är för jämnan go och glad.
• Han klappar händer och visar var lampan är.
• Han har 4 tänder och den 5:e är på väg fram den också.
• Han reser sig, går runt bord, drar i allt som kommer i hans väg. 
• Kryper i raketfart.
• Går om man håller i händerna men tycker det är roligare att krypa. 
• Älskar sin storebror och blir så lycklig när brorsan kommer i närheten. 
• Dricker välling innan läggdags, vaknar en gång på natten och ammar. 

Kan inte undgå att få flashbacks och minnen sedan 4 år tillbaka då vid Philips sida på sjukhus. Denna miljö får mig direkt att kastas bakåt i tiden. Minnena från neo finns där. Då firades min 25 års dag på neo. Just det här sjukhusbesöket känns dock lite lättare, tack o lov. Det här är en dagoperation, ett "enkelt" ingrepp och det tycks ha gått bra. Så ingen större fara alltså. Men ändå, ingen mamma i världen vill ha sitt barn på sjukhus! 

Så idag kom äntlingen dagen vår nyblivna 4-åring längtat efter så länge. Dagen då han skulle få ha sitt allra första barnkalas tillsammans med sina små vänner från förskolan. Även mitt och E:s första barnkalas som föräldrar. Det första men inte det sista. Nu har vi några härliga kalasår framför oss. 

 

Mamman har ju faktiskt anordnat en hel del kalas tidigare både på jobbet men också på ridstadion som ungdomsledare. Så egentligen borde jag känna mig hemma på det här med kalas:-) Men att ha sin son allra första barnkaslas är något speciellt! :-)

 

Hur som helst blev det ett lyckat kalas. Ett gäng underbara ungar som lekte, skrattade, fikade och hade buskul. Gårdagens väder var som bortblåst idag. Som tur var så gick det bra också. Philip var helnöjd med dagen och det är det absolut viktigaste av allt. Kalaset gick i pitattema som 4-åringen själv fått välja.

Allt från dukning, ballonger till tårta var i pirattema. Avrundade kalaset med givetvis skattjakt. 

 

Igår gjorde jag och barnen en utflykt på egen hand. Kosläpp på en visningsgård inte alls långt bort ifrån oss. Kändes en aning fånigt från min sida att åka och titta på något sådant. Framförallt betal för att se kor få bli utsläppta på bete. Är man uppväxt på bondgård så är det inte så jättemärkvärdigt med just bondgårdar, titta på djur och kika på kosläpp. Nu finns det ingen gård kvar i familjens ägo och jag har egna barn så vad gör man inte för sina barns skull? Ska dom bli sådana stadsbarn som aldrig sett kor bli utsläppta på bete? Klart dom måste ha lite koll på gård, djur osv. Så vi trängdes med tusentals människor och jag fick bita ihop stundvis för att inte vända om hem igen. Herregud vad folk! Folka är galna. 

 

Vädret var på topp och det måste ha varit den varmaste dagen hitills? Riktigt försommarvärme och perfekt utflyktsväder. Barnen var glada och det var egentligen en väldigt trevlig och mysig utlfykt tillsammans. 

 

Idag 9 månader gammal. Lika länge utanför magen som innanför. Eller inte, han kom ju faktiskt ut några veckor tidigare. Så den tiden har vi redan passerat. Men just 9 månader är lite speciellt, eller? 

 

Jag har nog svårt att förstå att vår lilla Noah inte längre är någon minibebis. Tanken slog mig häromdagen på öppna förskolan när en 6 veckors bebis gjorde premiär och Noah for runt längs med golvet som värsta veteranen. Herregud! Han var ju nyss så pluttlig, liten, sov, ammade, sov och bara låg stilla och såg allmänt go ut. Samtidigt är varje dag, varje framsteg och varenda liten stund som han upptäcker världen på sitt sätt helt magiskt. Att få vara med om detta igen är helt underbart. Allt blir på ett sätt lite roligare ju äldre han blir. Blandade känslor, försöker verkligen njuta. Vid varje amningstillfälle nu så njuter jag och slås av tanken "tänk om det är sista gången", "Den här tiden kommer inte igen". 

 

Så här vid 9 månaders ålder så gör Noah en massa saker. Mest av allt så älskar han att ställa sig, han ställer sig mot allt just nu. Då menar jag ALLT! Han ställer sig, men kommer inte ner så då trillar han. Upp igen, eller så gör det lite ont och tårar kommer. Men sedan upp igen. Så håller vi på om dagarna. Klättrar och klättrar. Just idag på 9 månadersdagen så hittade han även trappan för första gången. Lyckades klättra uppför första trappsteget. Så nu är det inte långt borta till vi får sätta upp grinden nere också. Han har övat ett tag på att krypa ordentligt på alla fyra. Men idag så fick han till det och kröp en längre sträcka utan att dra sig fram så som han brukar göra. Kanske lossnade det på riktigt idag? 

Aptiten är det inte heller något fel på. Han äter frukost, mellis, lunch, middag och ammar ibland på dagtid, vissa dagar inte alls dagtid. Men ammar fortfarande varje kväll och en gång på natten. Gillar när maten är i lite små bitar och gärna så han kan pilla i sig själv. Har druckit välling nu några kvällar i rad. Så förhoppningsvis så går vällingen hem nu och vi sover lite bättre om natten kanske? :-)

 

En god och glad kille med myror i rumpan. Älskar att utforska omvärlden och det bästa som finns är nog brorsan när han busar. Sover två gånger om dagen och när vi är utomhus så ÄLSKAR han att gunga. Skrattar så han kiknar då. 

 

Idag fyller vår älskade stora kille 4 år! Tänk att vi har varit föräldrar i 4 år. Philips födelse och allt kring hans första tid har satt sina spår och jag kommer alltid vara evigt tacksam över hur fantastiskt bra det har gått för Philip. Vad lyckligt lottade vi är som har vår fantastiska kille. 

 

Helgen som var firades med vuxenkalas och firande började redan då med tårta och presenter. 

Idag kom den riktiga födelsedagen och det var tidigt vi fick upp och sjunga för vår nyblivna 4 åring. Hämtade hem en helnöjd kile från förskolan som haft en toppen dag! Eftermiddagen har vi umgåts hela familjen tillsammans och bara lekt och firat så som Philip önskat. Självklart fick födelsedagsbarnet bestämma middag och detta år så valdes det pizza. Perfekt tyckte mamma som slapp laga mat i dag. Till skillnad från förra året då det skulle vara grön soppa. Undra vad det blir nästa år? 

 

Jag tror att födelsedagsbarnet somnade hur nöjd som helst. Hann inte ens säga godnatt förrän han sov. Älskade underbara unge!! 

 

Efter lunch hann jag med att städa av huset knepigt nog. Vet inte vad som hände. Och sedan kom Teodor och hans mamma och frågade om inte Philip ville följa med hem och leka! Ja gärna sa Philip och även mamman. Det föll liksom ett lugn över hemmet och nu somnade även Noah en sväng till. 

Så här ligger jag nu, i soffan och bara andas i lugn och ro 5 min. Känner mig inte riktigt kry i kroppen så detta känns som välbehövliga 5 min. Strax kommer E hem, Philip ska hämtas hem och sedan blir det fredagsmys!!

Att klä ut sig är något som Philip älskar. En riktig liten teaterapa med en fantasi som inte har några gränser! 

Underbara älskade unge!!