Så idag kom äntlingen dagen vår nyblivna 4-åring längtat efter så länge. Dagen då han skulle få ha sitt allra första barnkalas tillsammans med sina små vänner från förskolan. Även mitt och E:s första barnkalas som föräldrar. Det första men inte det sista. Nu har vi några härliga kalasår framför oss. 

 

Mamman har ju faktiskt anordnat en hel del kalas tidigare både på jobbet men också på ridstadion som ungdomsledare. Så egentligen borde jag känna mig hemma på det här med kalas:-) Men att ha sin son allra första barnkaslas är något speciellt! :-)

 

Hur som helst blev det ett lyckat kalas. Ett gäng underbara ungar som lekte, skrattade, fikade och hade buskul. Gårdagens väder var som bortblåst idag. Som tur var så gick det bra också. Philip var helnöjd med dagen och det är det absolut viktigaste av allt. Kalaset gick i pitattema som 4-åringen själv fått välja.

Allt från dukning, ballonger till tårta var i pirattema. Avrundade kalaset med givetvis skattjakt. 

 

Idag fyller vår älskade stora kille 4 år! Tänk att vi har varit föräldrar i 4 år. Philips födelse och allt kring hans första tid har satt sina spår och jag kommer alltid vara evigt tacksam över hur fantastiskt bra det har gått för Philip. Vad lyckligt lottade vi är som har vår fantastiska kille. 

 

Helgen som var firades med vuxenkalas och firande började redan då med tårta och presenter. 

Idag kom den riktiga födelsedagen och det var tidigt vi fick upp och sjunga för vår nyblivna 4 åring. Hämtade hem en helnöjd kile från förskolan som haft en toppen dag! Eftermiddagen har vi umgåts hela familjen tillsammans och bara lekt och firat så som Philip önskat. Självklart fick födelsedagsbarnet bestämma middag och detta år så valdes det pizza. Perfekt tyckte mamma som slapp laga mat i dag. Till skillnad från förra året då det skulle vara grön soppa. Undra vad det blir nästa år? 

 

Jag tror att födelsedagsbarnet somnade hur nöjd som helst. Hann inte ens säga godnatt förrän han sov. Älskade underbara unge!! 

 

Att klä ut sig är något som Philip älskar. En riktig liten teaterapa med en fantasi som inte har några gränser! 

Underbara älskade unge!! 

Bara en sån sak som ikväll satt vi tillsammans vid datorn och Philip fick helt själv välja kalas-tema och vad han ville ha till sitt kommande kalas tillsammans med sina små kompisar. 

 

Besöket på bvc gick hur som helst alldeles utmärkt. Philip genomförde sin 4-års kontroll galant och ligger helt okej vid sina kurvor. 98 cm lång och 14 kg tung. 

 

Lillebror han checkades av på sin 8 månaders kontroll och det visade sig t han växt han också sedan sist. 9,3 kg och 72 cm lång. Två helt olika grabbar men ack så perfekta på varsitt vis. 

 

 

Efter bvc var det utlovat en mysfika innan det blev en busstur hem igen. 

 

Julafton kom och nappen lämnades. Lite tårar och sorgearbete när det blev sovdags. Morfar försökte ropa tillbaka tomten utan att lyckas och ja så försvann nappen. 

Min stora och duktiga kille som sedan dess inte frågat efter nappen och nu har vi helt plötsligt en riktig storkille här hemma. Inga blöjor och ingen napp. 

Inget mer "nappen och gocken" ;-) 

Som jag längtat efter den här dagen. En dag tillsammans med min stora lilla kille. Bara Philip och mamma. Sist vi hade en sådan dag bara han och jag var i och för sig dagen innan lillebror föddes. Men sedan Noah föddes så har jag längtat efter den här dagen när det känns ok att lämna lillebror för att spendera dagen med bara Philip. 

 

Så idag fick Noah vara hemma med pappa medan jag och Philip gjorde en heldag med bio, shopping av några småssaker till Philip och en riktig mysfika. Att bara få bry sig om Philip och ge honom 100% uppmärksamhet. Gå hand i hand, prata och fundera tillsammans bara han och jag. Det är lyxigt!!

 

 

I fredags fick vi för tredje gången se världens finaste luciatåg. Finns det något gulligare än våra små som sjunger och går luciatåg på dagis!? Jag tror inte det! Så galet sött!

 

Philip var tomte och som han laddat inför detta luciatåg i år. Älskade lilla hjärtat!

 

Spelar ingen roll om det är dag eller natt. Sjörövare dygnet runt här hemma ;-) 

Så stor han har blivit på bara en vecka sådär. Min lilla kille har över en natt blivit så stor. Så stor, klok och förståndig. Hur kunde det gå så snabbt? Min lilla kille som är världens bästa och finaste storebror. 

 

I morse på väg till dagis....

 

Bästa lilla kamerakillen som älskar att låna telefonerna och fota. Ibland lite sämre bilder och ibland lite bättre.

Just denna bild på familjen är nog en av dom bättre han lyckats med!!

 

Ännu ett steg i förberedandets tecken är avbockat. Ett paket till blivande storebror ligger nu fint inslaget och undangömt i väntan på lillebrors ankomst. För visst ska man få present när man blir storebror! 

 

Tänk om storebror bara visste vad som ligger undangömt och väntar på honom här hemma;-)

 

 

Nu är det verkligen sluttampen på jobbet. Kan inte sätta fingret på om det är semesterkänslor eller om det verkligen är så att jag går hem föräldraledighet!? Det känns så bra och det är så efterlängtat!

Så här med endast 3 arbetsdagar så har nog huvudet redan lämnat jobbet. Känns mer som om jag "sitter" av de sista dagarna. 

 

Ser fram emot vad som komma skall i höst och jag hoppas att vi kommer att kunna njuta av sommaren först och känna att det verkligen är semester. Jag hoppas så innerligt att jag kommer få fortsätta må bra och att inget galet sker. Det känns så svårt när man inte vet och absolut inte vågar ta något för givet. 

 

 

Även Philip har få dagar kvar innan han får långt sommarlov. 3 dagar kvar för honom också. Nästa vecka startar sommarlovet och tills dess hoppas jag att vädret vänder. För vad är det för sommarväder nu? Mer likt höst. Det är blåsigt och kallt. Lite sol och riktigt utomhusväder önskas till nästa vecka, Tack!

 

Måndag, igen. Ännu en helg ligger bakom oss och framför oss väntar en kortvecka med endast 3 dagars jobb. Tänk att vi är inne i sista veckan i Maj nu. Helt galet! Maj månad har gått så otroligt fort!! 

 

En bidragande orskak till det höga tempot genom maj månad skulle jag tro är att vi haft besök varje helg sedan april månad. Helgen som var var den första helgen vi var själva och inte hade fullt upp. Eller jo, fullt upp var det ändå kan man säga. E har haft fullt upp med svensexa planering och i lördags så ägde den rum. Så det är rättare sagt jag och Philip som varit hemma och haft en skön helg tillsammans. Igår kväll så kände jag att just den här helgen nog var väldigt välbehövlig på alla sätt och vis. Bara få vara hemma, göra allt i sin egen takt. Såklart har alla besöken varit väldigt trevliga och såklart uppskattade. Men det blir ändå ett annat tempo m.m. 

 

Så igår kväll var första gången på länge som jag kände mig PIGG och UTVILAD en söndag. Härligt att känna så faktiskt! Det har bjudits på riktig sommarvärme hela helgen. Vi har hängt ute från morgon till kväll. Badat, lekt och njutit av solen. Jag känner mig dock inte helt bekväm med värmen, för fyy vad jag svettas lätt just nu och tycker det blir lite för varmt mellan varven. Men jag skall inte klaga. Det är en underbar tid vi befinner oss i och Sverige är faktiskt som allra vackrast just nu. Det är JUST det HÄR som jag längtar efter under vinterhalvåret. Ljuset, grönskan, blomning och värme. Bara en sån sak att det är ljust när man lägger sig om kvällen och ljust när man kliver upp på morgonen. Härligt härligt!

 

 

Vi avrundade helgen på bästa sätt kan man säga. Hela familjen var ute, en stund kvar innan självaste elitloppsfinalen sändes på tv. Planen var att vi skulle gå in och kika på finalen. Men så helt plötsligt så vill vår nyblivna 3 åring cykla. Inget konstigt med det, men det har gått lite trögt med själva trampandet tidigare. Vår lilla kille har liksom inte riktigt nått fram till tramporna. I alla fall inte på 3 hjulingen då dom sitter längre fram. Men så igår så sätter sig ungen på 3 hjulingen och CYKLAR!

 

-"Mamma, pappa Titta jag är stor nu, jag kan cykla!!"

 

Vi cyklar en sväng och glömmer bort det där elitloppet (som var så viktigt). Sedan cyklar vi hem och byter cykel. Vi testar den stora nya riktiga cykeln istället. Och ungen cyklar även på den. Det värmde i mitt och E:s hjärta att se någon vara så stolt och glad över att äntligen ha "knäckt koden" över hur man trampar. ♥