Jag går fortfarande på halvfart och tänker på att försöka vila. Gör jag inte det så påminner kroppen mig rätt så snabbt. Vilket är frustrerande ibland, speciellt när jag redan går på halvfart och tar det så lugnt men ändå säger det stopp ibland. Det som är frustrerande är att inte kunna gå på för fullt. Jobba fullt, träna och ha energi över till annat. Så som det brukar vara. Men jag ska inte klaga. Jag verkar må bra och bebis verkar också må bra! Det är viktigast!

Längtar nu till på tisdag då det är dags för ett nytt ultraljud. Vi ska få hälsa på vår bebis ännu en gång! Samtidigt är jag sjukt nervös inför vad som kan sägas.