Det är nog mest därför jag orkar hålla denna blogg vid liv, just för att ibland kunna dokumentera vissa saker. Även om det är glest med det mesta just nu. Var betydligt bättre Philips första år. Vi har sådana "fylla i böcker" men att ta tid och sätta sig ner och skriva just när det händer och sker är inte lika lätt. Vet inte hur många gånger jag använt mig av bloggen genom att backa i arkivet. 

 

Det är så mycket som händer i en 2 1/2 årings utveckling och det händer så snabbt så man hinner knappt reflektera över det. Det är mycket utveckling och det är mycket på det känslomässiga planet. Underbart och såklart bitvis utmanande som förälder. Jag älskar utmaningar men utamingen som förälder kan nog vara den mesta största och härligaste utmaningen som man tar sig an. En jättestor och viktigt uppgift att under så många år forma och skapa en fin grund till sitt barn som han själv sedan kan bygga vidare på. För det är väll det som är alla föräldrars utamning, önskan och dröm.... att ge sitt barn en trygg och fin uppväxt att minnas. Att forma sitt barn till en varm och godhjärtat människa som tror på sig själv. För vår del har resan bara börjat, men så spännande och så häftigt att tänka på ibland. 

 

 

Philip har kommit till en punt där rollspelet tar en stor plats. Han har massor med ideér och fantasin har inga gränser. Jag och E får gärna delta i leken och får snabbt en roll utdelad. Det är allt från mamma, pappa, barn till emil i lönneberga. Man märker när han/vi leker att rekvisitan spelar inte så stor roll, den mest simpla och enklaste saken kan få vara med agera diverse utrustning i leken. Jag blir lika faccinerad över fantasin på en sådan liten människa varje gång. Det är så himla roligt att se!

 

Samtidigt så svänger humöret och en vilja av stål finns. Det är mycket "Nej" och "JAG VILL INTE" och "JAG MÅSTE". Saker man innan bara gjort i farten tar nu upp stor plats och blir en stor grej. Vi märker att han testar oss och kollar vart gränserna går någonstans på ett helt annat plan. TROTS tror jag visst det kallas och kan det kanske vara 3-års trotsen som kommer smygandes!?

 

Dom heliga sovstunderna blir allt färre och färre. Även på förskolan så blir det färre och färre tillfällen där Philip valt att vila. Så kanske har vi nu kommit till den där punkten där det är slut med att sova på dagen? Jag som faktiskt "njutit" lite av den stunden får nog inse att den snart är ett minne blott. Han vill inte sova längre efter lunch och orkar allt bättre och bättre att vara vaken hela dagen utan större gnäll och trötthet. Somnar dock som en stock efter sagoläsningen om kvällar, vilket bara är skönt. 

 

Det är absolut läge att inse att han är på väg att blir en stor kille nu vår lilla kille. På väg mot att bli en stor kille som vet att han nästa gång han fyller år fyller 3 år och månaden som han fyller år i heter maj månad.