Vi har ju blivit ju blivit utsläppta från sjukhuset med vår lilla prins. Philip är fortfarande inskriven men vi får bo tillsammans hemma med hjälp av hemsjukvård. Efter en lång tid innanför sjukhusets väggar så blev vi utsläppta (ungefär som kor som får gå på grönbete), en helt ny värld väntade på oss! Lite läskigt, allting väldigt nytt och samtidigt helt fantastiskt! Tiden på sjukhuset har varit lång och känts väldigt långt (som en evighet) samtidigt som det ändå gått väldigt fort. Fort har det gått på slutet, när själva vändningen kom så rusade allt iväg! Så fort att jag och E inte riktigt hann med. Vi levde fortfarande kvar i det gamla framförallt märkte vi det själva i vår hantering kring Philip. Vi är vana och har lärt oss hantera ett litet och känsligt barn som inte tål så mycket. Vi har lärt oss att ta hand om den extremt känsliga huden, förstått hur jobbigt och påfrestande det är för just vårat lilla barn att bara bli buren i och ur kuvösen/sängen, lagt honom tillrätta så att han har fria andningsvägar, när han dippat har vi justerat hans liggställning om han råkat ligga lite tokigt, sett till så att han haft boat, mörkt och mysigt omkring sig. Allt sådant som "vanliga" bebisar tar med en klackspark har varit en stor grej för vår lilla bebis. Vi har planerat allt i minsta detalj kring hantering/vård av vårt lilla barn så att han så lite som möjligt skall tycka att det är jobbigt/påfrestande. Så över en natt (kändes det som) vände allt. Vårt extremt känsliga lilla pyre har blivit en liten mini bebis! En bebis som har massa krafter, tycker om att bli buren, älskar när man plockar upp honom ur sängen, älskar att bada m.m. Allt sådant som varit extremt känsligt innan har blivit normalt. Jag och E börjar vänja oss nu;-)


Att komma hem var en befrielse, samtidigt som vi landade i det som vi avslutade i innan Philip kom till oss. Mitt i all röra och planering inför sommarens bebis. Vi har försökt att bara vara i några dagar här hemma och vi ska nog tacka vädret för det. Regnet kan inte ha kommit mer lägligt! Vi har myst tillsammans i några dagar och nu har vi smått börjat om på nytt i det vi avslutade. Philips rum är under konstruktion. Väggarna är målade och delvis är möbler på plats. Det återstår lite möbler och fix innan det blir klart!

Philip då? Han växer och frodas. Dagen innan vi åkte hem från sjukhuset vägde han 1725 gram och visade sköterskorna att han minsann kan äta alldeles själv. Sonden som han haft under hela sitt liv rök all världens väg. Ingen var gladare än Philip själv. Trots att Philip äter själv från mammas tutte så har han fortsatt visa att han blir stor och går upp i vikt. Allt för att slippa sonden;-) Igår när hemsjukvården var på besök vägde gossen 1850 gram. Liten kille håller på att bli stor <3<3 Han är nöjd med tillvaron, älskar att ligga i famnen, äter och sover. Jag och E tycker att han är riktigt stor nu samtdigt som vi ibland blir påmind om hur liten han egentligen är när vi viker upp dom små (stora) kläderna i strl.40 för att att dom ska sitta på över huvudtaget. Vi bäddar in han i små "bon" så att han inte skall försvinna/drunkna i vagnen, sängen och vaggan. Filtar är något som går åt här hemma då vår lilla prins har lite svårt att hålla temperaturen om han inte är påklädd/inbäddad.

Så ser vårt liv ut just nu. Vi myser på här hemma alla tre och får besök av hemsjukvården 2-3 gånger i veckan. Idag var vi tillbaka på sjukhuset igen för synundersökning som såg bra ut. Dagen till ära så blir lilla Philip 36 veckor idag. Om han nu hade legat kvar i magen. Vilken tur jag har som fått träffa världens underbaraste unge tidigare än det var tänkt. För tänk och ha gått helt ovetandes nu och inte ha en aning om att det gömde sig en sån här underbar människa i min mage! Underbara älskade unge <3<3<3




Äntligen hemma!!!






Myser tillsammans med mamma i fatboyen <3