Man kan snacka om rivstart så här efter semestern! Vaknade imorse eller rättare sagt i natt av ett märkligt ljud som jag inte vaknat till på länge. Väckningssignalen på mobilen som tjöt vid 04.00!! Herregud jag visste knappt vart jag befann mig någonstans. Jobbet och passagerarna tar inte direkt någon hänsyn till att jag legat av mig och var trött på ögat imorse. Dessutom saknade jag min kollega som jag alltid jobbar tillsammans med. Trist, eftersom jag var peppad till att träffa henne. Vi har gått om varandra sedan mitten på februari. Nu ses vi nog inte på ytterliggare några veckor. Jätte trist!

Tragedin av den här torsdagen började på väg hem från jobbet med att batterilampan lyser i bilen. Allt eftersom jag närmar mig stan och hem så poppar det upp fler varningslampor på panelen. Jag själv grips mer eller mindre av panik när jag har batterilampa, antisladdlampa, airbag, handbroms som indikerar på panelen. krokodiltårarna rullar!! Radion blir tyst, fläkt och värme stannar upp. Sista backarna upp för Södermalm känner jag att ratten typ låser sig. Går knappt att styra. Lyckas med nöd och näppe hasa mig fram till garageporten och där dör vi sedan av tillsammans både bilen och jag själv.

Okej, Fjantig kan man kanske tycka. Vad är det att böla åt av att man har dålig batteri. Det är vel ingen konst!? Men om man är helt LOST på bilar, ensammen, ingen att ta hjälp av som t.ex. pappa eftersom han befinner sig i fjällen Pojkvän som är 40 mil bort. Inga verktyg som är lämpliga, inga startkablar, ingen laddare till batteriet. Mitt upp i allt trassel poppar tanken upp att man ska köra till jobbet kl.04.20 imorgonbitti. Vad gör man då?

Jo, man gråter krokodiltårar. Ringer pappa, pojkvän och lillebror. Får hjälp av snälla grannar så att jag får in bilskrället i garaget åtminstone. Kände mig totalt j*vla hjälplös ett tag. Lillebror kom och kollade. Satte batteriet på laddning och hans tanke efter det var att det nog går bra att köra till jobbet imorgon. Jag väntade i lägenheten medan han kollade bilen, tvättade och lagade middag. Tittade ut genom köksfönstret och såg till min fasa att han har backat ut min bil från garaget. Min tanke var: " Herregud, ungen har ju inte körkort". Ropade från balkongen och frågade om jag skulle komma ner och köra in bilen själv. Som en blixt från klar himmel slog tanken mig att han har ju faktiskt körkort! Det hade blivit trassel om jag gått ner dit och lagt mig i. Jag gjorde dagens konstaterande att lillebror har blivit stor och faktiskt får köra bil. Dessutom in och ur ett garage hur mycket han vill.

Tänkte uppdatera om vår fantastiska resa. Men jag orkar inte det nu ikväll. Har tvätt som hänger på tork, disk som väntar på mig och min hjärna är totalt tom. Dessutom en arbetsdag imorgon innan det är helg. Jag pallar inte mer än 2 arbetsdagar denna vecka. Ska  bli grymt med ledig helg! Dessutom kommer E upp. Ser fram emot en mysig helg:-)