5 Maj 2013

Jag tror att det var en hyffsat nöjd liten 2-åring här hemma som somnade som en liten stock ikväll efter en lyckad födelsedag! En solig dock blåsig härlig dag full med bus, skratt och lek tillsammans med kompisar hela dagen lång. En intensiv dag för en nybliven 2-åring med andra ord.
 
Dagen startade med att födelsedagsbarnet sov hela natten i sitt eget rum och dagen till ära tog sovmorgon så att mamma, pappa, mormor och morfar kunde tassa upp och fixa i ordning fikabricka, paket och sång. En förvånad, nyvaken och till en början lite "blyg" 2-åring. 
 
Mammans stora fasa och födelsedagsbarnets absoluta favorit. Ballongerna!
 
Det blev ett litet kalas tillsammans med mormor, morfar och kompisarna Anton och Elliot med familjer. Anton och Elliot är Philips kompisar från tiden på neonatalen och tiden på sjukhuset. Alla tre grabbarna är födda lika mycket för tidigt, låg i samma akutsal och tillbringade nästan lika lång tid på sjukhuset. Föräldrarna delade föräldrakök och pratade i "vårdtermer" samt utbytte tankar, känslor och annat som man känner under en sådan speciell händelse i livet. Kontakten har hållts även utanför sjukhuset under föräldraledigheten och vi har hela tiden träffats med mellan jämna rum. Sedan grabbarna börjat dagis och vi föräldrar jobbar så tickar tiden på...
Så det var extra roligt att samlas och träffas hela högen med våra tre små stora numera 2 åriga killar som det är full fart och massor av bus i. Underbart att se♥
 
 
Efter att mormor och morfar åkt hem till Sundsvall och Anton & Elliot åkt hem så kom Philips bästa kompis Meja. Lycklig liten kille som fick leka, äta middag och fika tillsammans med sin stora favvotjej;-)
 
 
När man fyller år så får man önska middag och jag tror vi gjorde rätt val när vi hämtade hem pizza till middag.
"-Piiiiiiii" vrålade Philip rakt ut när pizzakrtongerna dök upp. 
 
Fikat har vi gjort så det räcker och blir över. 
 
 
 
Tänk att vi nu har en liten 2-åring här hemma. Två år har gått sedan livet började på riktigt, ofattbart!!
En lyckad och helt underbar tillsammans med familj och fina vänner. En dag som värmer långt in i hjärtat! 
 
Tack snälla snälla, för att ni var med och förgyllde vår och Philips födelsedag!
 
 

Lördag 4 Maj

Jahapp, för två år sedan så spenderade jag denna dag med undersökningar och urinprovstagning på Danderyds sjuhus exakt hela dagen lång. Det var en EVIG väntan mellan varje undersökning och jag var så glad över att jag lyckats övertala E att han absolut INTE behövde följa med mig denna dag. Malde igenom ett antal skvallertidningar och lyxade till det med lunch i sjukhusrestaurangen. Allmänt less och längtade hem för att senare få gå på den andra träffen tillsammans med föräldragruppen på mvc. På jobbet så missade jag sista dagen på vår syrgasutbildning. Jag var en aning nonchalant och tyckte nog innerst inne att det var lite onödigt med dessa kontroller som drog så ut på tiden denna dag. Suck, jag var frisk och mådde bra!
 
Inte ens när läkaren på eftermiddagen bad mig ringa dit min sambo så misstänkte jag något. Gjorde som läkaren bad mig och ringde dit E. Sedan ytterliggare en evighetsväntan på något som vi inte hade en aning om. Dock blev det lite roligare när jag fick sällskap i väntrummet. Efter mycket om och men (dock för sent för att hinna till föräldraträffen som började kl.17)  så fick vi besked. Yes, nu kan vi åka hem!
Men ICKE! Innan kvällen var slut så hamnade vi inlagda på Huddinge sjukhus på förlossningsavdelningen. Fortfarande delvis ovetandes om vad som komma skall. Kände mig galet malplacerad där bland alla förlossningsrum och höggravida kvinnor som födde barn. Vad gjorde jag där? Vilken dag och vilken kväll och vilken vändning. En helt annan vändning än vad jag trodde den morgonen då jag satte mig i bilen och styrde mot Danderyd för att lämna in urinprov. 
 
Den 4:e maj var alltså den riktiga början på vår nya framtid som strax skulle visa sig.
 
 
 
Idag två år senare så spenderar vi denna dag hemma i vårat hus tillsammans med vår son som imorgon fyller 2 år. Mormor och morfar är på besök från Sundsvall. En tårta förbereds inför imorgon. E tvättar bilen, vi har ätit lunch utomhus och just nu är Philip ute på cykeltur med mormor och morfar för att köpa glass. 
 
 

29:e april

Snart lägger vi även April bakom oss och tar steget in i Maj månad som verkligen är vår/försommar månad på riktigt. För oss betyder just Maj otroligt mycket och har så gjort dom sista två åren snart. Philips födelsemånad och början på sommaren....
 
Om bara några dagar fyller vår lilla kille 2 år! Tänk, hela två år har redan hunnit passera och för mig så kryper en sån där märkligt känsla på så här dagarna innan 2-års dagen. Det var exakt likadant förra året. Och frågan är om det alltid kommer kännas lite sådär "jobbigt" dessa dagar kring års dagen.
En känsla som jag inte kan sätta fingret på men helt plötsligt så känns allt en aning jobbigt och massor av minnen och känslor vaknar till liv från tiden innan och tiden då Philips föddes. Minnen som jag lagt bakom mig under restrerande del av året. Självklart så är jag glad och tycker det är fantastiskt roligt också med födelsedag och allt. Inte bara jobbigt... men det är svårt att förklara. Kort och gott, mycket känslor, minnen, både bra och dåliga.
 
Så här skrev jag i bloggen den 29:e april 2011 (helt ovetandes om vad som komma skall)
 
Är det någon som jag känner som har haft det? Eller är det någon av er som läser här inne på bloggen som har råkat ut för det vid graviditet?

Igår hade vi tid för kontroll hos vår BM. Mäta, väga, blodsocker och blodtryck osv. Jag hade då vid kontroll av blodtryck något för högt blodtryck och fick ta om detta efter lite vila. Blodtrycket hade gått ner men fortfarande något för högt. Magen mätte vi också och visst den har växt men BM tyckte att den borde ha växt lite till vid det här laget. Så därför fick jag imorse åka iväg och lämna ett urinprov för att se om protein i urinen finns. BM informerade om något som heter havandeskapsförgiftning. Vilket jag har hört talas om men inte riktigt förstått vad det är för något. Nu är det ingenting som säger att det är just det som mina tecken tyder på men för säkerhetsskull så kollar man upp allt noggrant. Vilket är jättebra;-) Jag själv anser mig frisk som en nötkärna och har inte ont någonstans! (Vid havandeskapsförgiftning kan man tydligen ha huvudvärk, ont i övre buken, svullen och i vissa fall se stjärnor). Fick i alla fall rådet om att ta det lite lugnare i några dagar. Så det är idag mitt stora projekt, att ta det lugnt och inte göra någonting över huvud taget! VILA, VILA, VILA!!

På måndag har vi tid för kontroll igen och förhoppningsvis så spökar inte blodtrycket då. Så i helgen blir det lugna puckar och prioritet TA DET LUGNT! Tur att det är helg och ledighet som stundar;-)
 

 
Misstanke om havandeskapsförgiftning fanns alltså medan jag själv mådde bra och tyckte att det kändes lite "onödigt" med rekomendationen vila! Fast å andra sidan minns jag att jag också tyckte det var bra att dom var noggran. Men jag var absolut INTE det minsta lilla orolig eller nojig över vad barnmorskan uppmärksammat. Och tanken på att vi skulle bli föräldrar inom några dagar fanns inte på världskartan. 
 
 
Det var då och idag så är vi såklart enormt glada över att det gick så bra. Ofattbart att liten blivit en sån stor kille. Det går så fort att man inte hänger med. Kommer man någonsin hänga med föresten? ;-)
 
 
 
Då/Nu
 

Sommarfint från Lindex

Snart är det hög tid att börja fylla upp Philips garderob med sommarkläder. Eftersom han precis tagit klivet in i storlek 86 så gissar jag på att sommarens kläder blir i just size 86. Butikerna börjar så smått få in en hel del sommarnyheter och jag passar på att klicka mig runt och spana in gobitarna:-)
 
 

Bäääbää vita lamm....

Alltså herregud, jag dör nästan lite smått vid våra små sångstunder här hemma. Underbara älskade unge<3
Jag bara måste dela med mig av vårt lilla charmtroll som vi har här hemma. (bortse dock från mammans fantastiska sångröst, haha)
 
 

"storpojksäng"

Har jag noterat här att Philip numer sover i en vanlig säng. Det har jag nog inte. Efter lite funderande fram och tillbaka så bestämde vi oss tillslut för att det nog ändå var dags att byta bort spjälsängen till en vanlig säng. Så sedan en vecka tillbaka så sover lilla herrn i en alldeles egen "storpojksäng". 
 
 
Man skymtar en sovande liten prins under täcket i den nya fina sängen:-)
Mammas och pappas lilla kille som helt plötsligt blivit en stor liten kille. 

Ledig Måndag!

Efter helgens jobb så behövde mamman verkligen denna lediga dag tillsammans med sin son. En perfekt ledig dag tillsammans är vad vi har haft. Blå himmel och strålande sol hela dagen och plusgrader på termometern.
 
Efter frukost klädde vi på oss och gick ut. Bestämde oss för att promenera till skogen. Eller skogen och skogen... skogskullen som ligger precis där vi bor. Men som sagt det tar sin lilla tid att gå hand i hand med diverse stopp efter vägen. Efter lunch sov Philip en rejäl nap ute i vagnen och lät sin mor sitta ut med en kaffekopp i handen i i flera timmar!!! Efter mellis klädde vi på oss igen och begav oss till lekparken innan pappan kom hem från jobbet. 
 
En helmysig dag med enbart en massa skratt, bus och flera timmar utomhus! Underbart och välbehövligt. Eftersom det är våffeldagen så gjorde vi precis som så många andra. Gräddade våfflor och åt dessa till middag. MUMS tyckte Philip som slog rekord och åt 1 1/2 våffla!!! 
 
 

En 2-årings önskelista!

När jag ändå ägnar kvällen åt att planera diverse saker så går tankarna också åt den blivande 2-åringen. Vad önskar man sig när man fyller 2 år? Vad behöver man? 
 
Det gick förvånansvärt snabbt att sammanfatta en önskelista.
 
 
Perfekt att fylla år lagomt till sommar och massor av utelek. Listan kan nog göras lång....
 
Till rummet och det fina köket så önskar sig den lilla herren påfyllning av diverse köks- och hemartiklar.
 
 
Som sagt köket är just nu en favorit när vi leker. Det lagas och bjuds på mat. Just nu saknar lilla kocken servis och påfyllning av mat och annat gott att bjuda på. Som den lilla kock han just nu är så skulle såklart ett eget förkläde sitta som en smäck både i det egna köket och när han hjälper mamma och pappa. För just nu så har vi dagligen en liten hjälpreda på en stol vid bänken när det vankas någon form av matlagning här hemma. Sina städgener har han ärvt av sin mor ser det ut som. Philip älskar att dammsuga och hjälper mer än gärna till. Helst ska mamma bara ta fram dammsugaren, stoppa in sladden i uttaget och sedan sköter lilla herrn resten på egen hand utan någon som helst hjälp av sin mor. På både gott och ont;-)
 
Böcker är nu uppdaterad sedan bokrea men något som saknas är pussel. Pussel är roligt och hans bamsepussel som han har läggs dagligen om och om igen. 
 
Sedan så älskar hans mamma förvaring så oavsett om Philip själv tycker att det är jättekul eller inte så behövs förvaring. Han fick en blå stor lego förvaring av tomten men önskar sig nu en vit liten förvaring av typen lego. 
 
 
 
 
 

Min toker!

Det är inte allt för långt bort tills vi har en 2-åring här hemma. Vet inte om det är någon "2-års trots" som redan nu börjat visa sig. Jisses, vilka sidor av humör den lilla herren börjat visa oss sista dagarna. Är det nu man som förälder sätts på prov? Jag överdriver inte när jag säger att jag var helt svettig efter läming vid dagis i morse. Ena stunden glad och lättsam som vi är vana att se vår gosse för att i nästa sekund visa upp en helt annan sida. 
Antar att det är fullt normalt och gissar att vi inte är ensamma om att uppleva detta:-)
 
En utveckling som är som det ska med andra ord och ett tecken på att vår son är på väg att bli en stor liten kille. Stor i sinnet men kroppsligt liten. Fick chans att väga och mäta igår när vi var på Danderyd. 22 månader gammal och en vikt på 9,7 kg. Lilla pyret vårat <3
 
 
 
Sista tiden har även sömnen som annars varit väldigt bra också gått åt ett annat håll. Jag tror vi alla tre behöver få en ordning på detta. Jag önskar gärna sovmorgon liiiite längre än 06.00 och gärna mindre stök och bök timmarna mellan 02-06. Vi är nu överens om att göra ett försök att ordna till detta. Nu väntar massa jobb och annat men i påskhelgen så vankas det familjetid och då ska vi lägga energin på detta och se om vi inte kan försöka förbättra detta en aning. Återkommer med resultat;-)
 
Älskade hjärtat, om du bara visste hur mycket du förgyller våra liv!! <3<3<3
 
 

Badhuset!

Tisdag och tänk att vi är lediga även idag, jag och Philip! Så mysigt och jag bara älskar den lediga tiden tillsammans med den lilla killen. Hade egentligen hoppats på en heldag med sol och massor av utetid idag. Så när vi imorse såg att solen lyste med sin frånvaro packade vi badväskan och åkte till badhuset. 
 
Vi har inte badat sedan vi kom hem från Thailand. Och innan dess var det rätt längesedan vi var iväg på badhuset faktiskt. Jag vill också minnas att Philip inte var speciellt road av själva badande sist vi var iväg. Då tyckte han nämligen att det var 100 gånger roligare att klättra, springa runt och göra allt utom att bada. Så visst var det med en liten klump i magen vi gav oss iväg till badet;-)
 
Jag frågade innan: -"Philip vill du åka och bada?"
Philip: -"Aaaaaa"
 
Och mycket riktigt så ville han bada när vi även var på plats. Till en början tyckte han nog det var lite kallt i vattnet och var lite försiktig. Vilket gav sig efter en stund och innan det var klart så plaskade vi och åkte rutschkana för fulla muggar! Han var helt blå om läpparna och jag fick nästan tvinga ur honom ur badet för att ta en fikapaus innan vi badade en stund till. 
 
Blev glatt överraskad över hans glädje till badandet och vi hade en toppen förmiddag i badhuset innan det var dags att åka hem för lunch och sovning. Perfekt att ha nära till badhuset och möjligheten till att kunna åka en vardag när det man har nästan hela bassängen och omklädningsrummet för sig själva;-)
 
 
 

Lilla hjälpredan!

Det är sällan som man INTE får hjälp med divers göra här hemma. Allt som oftast så finns det en hjälpsam och glad liten kille vid sin sida som mer än gärna ser vad mamma/pappa gör och hjälper därefter väldigt gärna till. Å visst är det roligt att se sitt bar utvecklas och blir stor. Han ser, lär och tar del i allt vi gör. Dock ibland på sitt egna lilla vis och ibland tar allt lite liiiiite längre tid. 
 
Igår hade vi en riktig städ-torsdag och jag trodde i ett svagt ögonblick att han lekte så himla bra med sina leksaker medan jag kunde städa runt omkring. Självklart så kom lilla hjälpredan fram och med en egen trasa så hjälpte han mamma att dammtorka. Vet inte hur söt man kan bli, men han gick runt och torkade lite här och där för sig själv. 
 
När dammsugaren kom fram så var han snabb att greppa den och ville såklart hjälpa till att köra. Så det tog sin lilla tid vill säga:-) Innan dagen var slut så hade vi även hjälpt pappan i huset att skruva ihop en hylla. Med egen skruvmejsel så hjälpte han pappa att skruva från början till slut! 
 
Så hjälpsam och duktig liten kille! Så liten men ändå så stor. Ja, ni ser ju själva hur det kan se ut....
 
 
 
 
 
Undra om det är någon som önskar sig egna små städsaker och verktyg!? 

P.O.P

Det bara är så, men jag är svag för polarn och pyrets barnkläder. Vissa saker prioriteras bort nu när det är dagistider och det "går åt" rätt så mycket kläder. Men så när det gäller en del saker då är P.O.P bäst;-)
 
Något som vi deffinitivt kan tänka oss att satsa på igen är skaljacka och tillhörande skalbyxor när våren anländer. Philip fick ett set förra våren och som det har använts! Hela förra våren och även under hösten. Perfekt kallare dagar med vindfleece under. Dessutom helt vatten-/vindtät. Många plus från vår sida och när det nu snart börjar spanas in vårjackor m.m. så slår jag nog ett slag för polarn även detta år.
 
 
Några andra fina nyheter som trillat in på polarn & pyrets sida är dessa och dem gillas skarpt och skulle mer än gärna få flytta in i Philips garderob. 
 

Upp till månen och tillbaka, om och om igen....

Hur kan man älska någon så mycket så som man älskar sitt barn? Varje dag så fylls hjärtat av kärlek så att det svämmar över. Det spelar ingen roll vart, när eller hur så inträffar det små stunder där hjärtat tar ett extra skutt och man blir alldeles varm inombords. 
 
Idag på väg hem från dagis så bestämde sig lilla herrn för att kliva ur pulkan och börja gå och helt fel håll. Att mamma gick åt andra hållet spelade ingen som helst roll. I sin egna lilla världe traskade lilla Philip högt "trallandes" på sitt egna lilla språk högt och ljudligt. I mellan åt stannade han hoppade, "dansade" för att sedan traska på igen. Så blir det så gullig med alla tjocka/klumpiga kläder så allt ser bara ännu härligare ut. 
 
Just då klappade hjärtat någta extra slag hos mamman och en sån där varm härlig känsla kom smygandes. Underbara unge ♥
 
 
 
klistrad framför favorit filmen "sånghatten" i tidningskorgen.

Vill inte äta eller baciller på språng?

En något fundersam mamma här hemma. Vi har haft en fantastisk mysig dag tillsammans, jag och min son. Trots nattning tidigt igår (19:00) så sov den lilla killen ända till 08.00 i morse. Slitningar efter en tuff dagis vecka med tidiga morgnar tro?
 
Åt frukost och klädde på oss för att ge oss ut i snön. Skottade bort lite snö och åkte pulka ända fram till det blev lunchtime och vi fick besök. Lunchen petade Philip i bara och tittade mest på när Nils åt upp sin mat. När det sedan vankades mellis så var det inte heller till belåtenhet. Eller jo, eftersom varken yoghurt, smörgås eller banan dög så fjäskade mamman med en danonino yoghurt och då slank en sådan ner. 
 
Middag, även där endast petaning. Eftersom han inte har ätit varken lunch eller middag idag och endast petat i sig en liten yoghurt bruk så blir mamman en aning fundersam. Antingen så är den lilla killen helt enkelt inte hungrig och sugen på mat idag eller så är det något annat!?
 
Dagen har varit väldigt mysigt, kramig, klängig och ja kanske en aning stillsam mot vad den brukar var så här vi närmare eftertanke. Jag hoppas hoppas verkligen det inte är någon liten bacill som spökar....

"Gossen"

Så hände det "som inte får hända". Philip har en dinglis, en sån med liten filt på. Hans bästa och älskade "gossen". Den här "gossen" har han med sig jämt och den kommer fram när det är sovtid. Han håller den i tassen och gnossar den mot näsan. En på dagis och en hemma. Allt för att den inte ska glömmas kvar och vi står utan någonstans. Men så idag så råkade båda hamna dagis och där blev dom kvar. Vilket upptäcktes när det närmade sig läggdags.
 
Så det var med stor spänning nattningen skedde. Philip letade såklart efter sin kära gos och hade svårt att komma till ro. Men efter en stund så lyckades mamman "lura" honom att ta den lite större dinglisen som är ett rent gosedjur men har samma typ av "tass" fast en aning större. Bättre än ingenting alls!?
Och jaaa, det fungerade!! Dock med en viss tveksamhet och inte helt nöjd över tillvaron.
 
 
Det kändes lite i mammahjärtat att se hur något så "litet" kan betyda så mycket. Vilken trygghet det och vad beroende framkallande det är. Så självklart så tar det aning när man som förälder klantar till det och glömmer det käraste som finns.Tur det gick vägen i alla fall då jag förberett mig för betydligt värre katastrof. 
 
 
Tänk att denna dinglis fick Philip redan när han låg i magen. Det var E som valde just lejonet och den köptes samma dag som vi varit på ultraljudet och fått se vår bebis för första gången. När sedan Philip låg i kuvös så tvättades denna så den blev ren och steril för att sedan ta plats i kuvösen hos vår lilla kämpe. Det var så kontakten mellan dem började. Dinglisen som hängde med i kuvös, värmesäng och tillslut vanlig säng. Perfekt storlek att lägga över huvudet för att bibehålla värmen på vår lilla bebis. När sedan tiden kom och Philip började sova i sin spjälsäng så tog dinglisen plats bland dem andra nallarna i sängen. Så en dag så greppade Philip just denna bland dem djuren som befann sig i sängen och började då gnida mot näsan och sedan dess är dessa två oskiljaktiga. 
 
 
Ser ni vad som skymtar uppe i det högra hörnet? ;-)
 
 
 
 

Öppna förskolan

Jag och Philip "flydde" från huset på förmiddagen. Allt för att "inte vara så upp i varandra". Så vi gjorde ett besök ner till öpnna förskolan här i Bollstanäs. Kom på att det är fredag och sångstund 10.30. Perfekt, då får Philip sjunga och dansa av sig lite;-)
 
Men hey, vilket KAOS det var där! Det var ungar i alla åldrar och föräldrar precis överallt. Värmen likt en bastu och leksaker precis överallt. Naturligtvis prickade vi in dagen då fotografen var där. Så alla småttingar som tänkas gå på öppna var där plus en hel drös med syskon som också passade på att fotas. Så min lilla son som annars är rätt livlig av sig blev tyst som en mus och hamnade lite i "chock". Gråtfärdig och fastklamrandes vid sin mor och nästan hysteriskt rädd i början. 
 
Det gav med sig lite och under sångstunden så satt han helt klistrad och så koncentrerad på sin lilla kudde på golvet. Rörde inte en fena på hela 30 minuter. Lunchen bara gapade han i sig och det tog inte många sekunder innan han sov i vagnen på väg där ifrån. 
 
 
Hemma är det betydligt andra bullar som gäller. Då är den blyga, tysta och lilla försynta killen som bortblåst. 
 

Twinrix

Eftersom vi reser till Thailand i början av nästa år så är det hög tid att ordna med både vaccination och pass till Philip. Så i dag var vi besökte vi Väsby läkargrupp för att få första sprutan av twinrix vaccin. 
Min lilla kille var så duktig, sa inte ett pip och charmade personalen. Han fick dessutom ett klistermärke med den stora favoriten Bamse på! 

1 1/2 år

Idag är det exakt 18 månader sedan vår solstråle såg dagens ljus för första gången. 2 1/2 månad för tidigt men så här i efterhand så blev det så bra och vi är så glada att vi fått haft dig hos oss i 11 veckor "bonustid". 11 väldigt värdefulla och drybara veckor på alla sätt och vis.
 
När jag smakar på orden "1 1/2 år" så känns det så väldigt väldigt mycket. Hur har tiden kunnat gå så otroligt fort?? Det är ingen liten bebis vi har längre, vi har en liten pojke som är 1 1/2 år gammal! OTROLIGT!
 
För ett år sedan så hade vi en bebis på 6 månader. Det känns som om det var alldeles nyss vi var där. 
 
 
 
Idag en liten busig kille med en ENORM vilja som vet vad han vill och INTE vill! Nickar och skakar på huvudet till det mesta beroende på vad han vill och inte vill. Pekar och styr med både fingrarna och hela armen. Älskar att skratta och busa. Kastar slängpussar, vanliga pussar, kramas och vinkar. Förstår mer än vad man tror och det blir vi varse om varje dag numera. Favorit här hemma just nu är BAMSE i alla former. Överallt där bamse finns med så får vi veta det och då får man helst också sjunga bamse-melodin. Sånger över huvud taget är en stor FAVORIT! Barnkammarboken ligger etta på topplistan bland alla böcker och vi sjunger alla sångerna om och om igen. Han vet exakt vilken sång det är när bilden dyker upp. Om vi inte sjunger, lagar mat i köket så sitter vi gärna ner på golvet och bygger med lego/klossar. 
 
Har blivit duktig på att äta mat och pekar hej vilt på vad han vill ha när det serveras frukost/lunch/middag. Äter väldigt gärna själv och får herrn välja så väljer han helst korv i alla dess former.
Är fortfarande rätt så liten på både längden och vikten. Har storlek 80 i kläder och 21/22 i sko storlek. 
 
En helt fantastisk liten kille är vad han är och självklart bäst i världen om man frågar hans två päron<3<3<3
 
 
Älskade underbara unge!! Om du bara visste hur mycket mamma & pappa älskar dig <3<3<3
 

18 månaders kontroll

Inte riktigt, men nästan. Nästa vecka blir vår lilla kille 1 1/2 år gammal. Herregud 18 månader har hunnit gå sedan det absolut största och bästa som hänt i våra liv skedde! <3
 
 
Så idag var det dags för ett besök hos Ewa på bvc igen. Sist vi var där var nog runt 1 års dagen. Där i mellan så har vi hunnit med ett besök på sjukhuset. Men det var i somras så det var också längesedan. Så det var väldigt roligt och spännande att se hur mycket vår lilla kille hade växt egentligen. 
 
Så här visade vågen och mätstickan:
 
8370 gram och 76 cm lång.
 
Lite snopen blev jag allt att vågen visade så pass "lite". Jag hade nog räknat med närmare 10 kg nu. Men så fel jag hade. Trots min snopenhet så blev jag denna gång inte alls orolig, vilket förvåndade mig själv lite faktiskt. Alltså har min lilla kille endast  gått upp ett ynka kilo sedan sist vi var där och vägde i Maj. Däremot har han växt och för första gången så har kurvan dragit iväg mer på längden än på vikten.  Jag hoppas ändå att det är veckan med sjukdom som vi har i bakom oss som har påverkat vikten en aning.
 
I övrigt så gick besöket hos Ewa utmärkt. Philip visade Ewa att han kan rita och bygga klossar. En spruta fick han också. Mässling, röda hund och påssjuka. Inte ett endaste knyst sa han medan Ewa stack i armen. Tack o lov säger mamman som hade gruvat sig en aning innan.
 
 
Nu dröjer det till nästa gång vi får träffa Ewa igen. Inte förrän närmare 2 års dagen ska vi göra ett besök dit igen. Vilket känns väldigt långt bort just nu.
 
 

Det vackraste jag vet!

Tänk att jag aldrig kan sluta se mig mätt på denna underbara lilla människa. Det absolut sista jag gör innan jag själv kryper ner i sängen är att smyga in och säga godnatt till min lilla skatt. Att se det finaste man vet sova så sött är något som man förmodligen aldrig kommer kunna sluta se sig mätt på. Jag skulle kunna fastna vid hans säng i timmar bara för att se och skåda. 
 
Jag är så mäkta stolt över att jag åstadkommit det absolut finaste gåva som finns. Tillsammans med världens bästa och finaste E så har vi fått det finaste man kan få här i livet! Älskade älskade Philip du är det bästa som någonst hänt mig och jag är så stolt över äran att få vara din mamma♥
 
 
 
 

Tidigare inlägg