Så idag kom äntlingen dagen vår nyblivna 4-åring längtat efter så länge. Dagen då han skulle få ha sitt allra första barnkalas tillsammans med sina små vänner från förskolan. Även mitt och E:s första barnkalas som föräldrar. Det första men inte det sista. Nu har vi några härliga kalasår framför oss. 

 

Mamman har ju faktiskt anordnat en hel del kalas tidigare både på jobbet men också på ridstadion som ungdomsledare. Så egentligen borde jag känna mig hemma på det här med kalas:-) Men att ha sin son allra första barnkaslas är något speciellt! :-)

 

Hur som helst blev det ett lyckat kalas. Ett gäng underbara ungar som lekte, skrattade, fikade och hade buskul. Gårdagens väder var som bortblåst idag. Som tur var så gick det bra också. Philip var helnöjd med dagen och det är det absolut viktigaste av allt. Kalaset gick i pitattema som 4-åringen själv fått välja.

Allt från dukning, ballonger till tårta var i pirattema. Avrundade kalaset med givetvis skattjakt. 

 

Igår gjorde jag och barnen en utflykt på egen hand. Kosläpp på en visningsgård inte alls långt bort ifrån oss. Kändes en aning fånigt från min sida att åka och titta på något sådant. Framförallt betal för att se kor få bli utsläppta på bete. Är man uppväxt på bondgård så är det inte så jättemärkvärdigt med just bondgårdar, titta på djur och kika på kosläpp. Nu finns det ingen gård kvar i familjens ägo och jag har egna barn så vad gör man inte för sina barns skull? Ska dom bli sådana stadsbarn som aldrig sett kor bli utsläppta på bete? Klart dom måste ha lite koll på gård, djur osv. Så vi trängdes med tusentals människor och jag fick bita ihop stundvis för att inte vända om hem igen. Herregud vad folk! Folka är galna. 

 

Vädret var på topp och det måste ha varit den varmaste dagen hitills? Riktigt försommarvärme och perfekt utflyktsväder. Barnen var glada och det var egentligen en väldigt trevlig och mysig utlfykt tillsammans. 

 

Idag 9 månader gammal. Lika länge utanför magen som innanför. Eller inte, han kom ju faktiskt ut några veckor tidigare. Så den tiden har vi redan passerat. Men just 9 månader är lite speciellt, eller? 

 

Jag har nog svårt att förstå att vår lilla Noah inte längre är någon minibebis. Tanken slog mig häromdagen på öppna förskolan när en 6 veckors bebis gjorde premiär och Noah for runt längs med golvet som värsta veteranen. Herregud! Han var ju nyss så pluttlig, liten, sov, ammade, sov och bara låg stilla och såg allmänt go ut. Samtidigt är varje dag, varje framsteg och varenda liten stund som han upptäcker världen på sitt sätt helt magiskt. Att få vara med om detta igen är helt underbart. Allt blir på ett sätt lite roligare ju äldre han blir. Blandade känslor, försöker verkligen njuta. Vid varje amningstillfälle nu så njuter jag och slås av tanken "tänk om det är sista gången", "Den här tiden kommer inte igen". 

 

Så här vid 9 månaders ålder så gör Noah en massa saker. Mest av allt så älskar han att ställa sig, han ställer sig mot allt just nu. Då menar jag ALLT! Han ställer sig, men kommer inte ner så då trillar han. Upp igen, eller så gör det lite ont och tårar kommer. Men sedan upp igen. Så håller vi på om dagarna. Klättrar och klättrar. Just idag på 9 månadersdagen så hittade han även trappan för första gången. Lyckades klättra uppför första trappsteget. Så nu är det inte långt borta till vi får sätta upp grinden nere också. Han har övat ett tag på att krypa ordentligt på alla fyra. Men idag så fick han till det och kröp en längre sträcka utan att dra sig fram så som han brukar göra. Kanske lossnade det på riktigt idag? 

Aptiten är det inte heller något fel på. Han äter frukost, mellis, lunch, middag och ammar ibland på dagtid, vissa dagar inte alls dagtid. Men ammar fortfarande varje kväll och en gång på natten. Gillar när maten är i lite små bitar och gärna så han kan pilla i sig själv. Har druckit välling nu några kvällar i rad. Så förhoppningsvis så går vällingen hem nu och vi sover lite bättre om natten kanske? :-)

 

En god och glad kille med myror i rumpan. Älskar att utforska omvärlden och det bästa som finns är nog brorsan när han busar. Sover två gånger om dagen och när vi är utomhus så ÄLSKAR han att gunga. Skrattar så han kiknar då. 

 

Idag fyller vår älskade stora kille 4 år! Tänk att vi har varit föräldrar i 4 år. Philips födelse och allt kring hans första tid har satt sina spår och jag kommer alltid vara evigt tacksam över hur fantastiskt bra det har gått för Philip. Vad lyckligt lottade vi är som har vår fantastiska kille. 

 

Helgen som var firades med vuxenkalas och firande började redan då med tårta och presenter. 

Idag kom den riktiga födelsedagen och det var tidigt vi fick upp och sjunga för vår nyblivna 4 åring. Hämtade hem en helnöjd kile från förskolan som haft en toppen dag! Eftermiddagen har vi umgåts hela familjen tillsammans och bara lekt och firat så som Philip önskat. Självklart fick födelsedagsbarnet bestämma middag och detta år så valdes det pizza. Perfekt tyckte mamma som slapp laga mat i dag. Till skillnad från förra året då det skulle vara grön soppa. Undra vad det blir nästa år? 

 

Jag tror att födelsedagsbarnet somnade hur nöjd som helst. Hann inte ens säga godnatt förrän han sov. Älskade underbara unge!!