Häromdagen var lyckan total över att få sondmata sitt barn igen. Rutiner har skapats och lilla Philip styr nu mammas och pappas liv dygnet runt. Eller inte hela dygnet. Nattetid så får vi sova medan sköterskorna tar hand om vår prins. Men från 07:00 - 24:00 styr han oss;-) Så kommer det förhoppningsvis att vara nu tills att han flyttar in till oss. Det var ett STORT framsteg att få sondmata igen och det är med GLÄDJE varje måltid. <3<3<3

Philips duktus är fortfarande öppen och han behöver hjälp av cpap:en för att trycka ner luft i sina lungor. Han har fått lov att ha cpap i sängen, men utan då han sitter hos mamma och pappa. Sista dagarna har han dippat även hos mamma och pappa. En stund utan cpap och sedan har han tvingats ta på den igen. Igår var en rätt jobbig dag för vår lilla kille och idag är det ännu jobbigare. Vi klarade precis matningstiden utan imorse innan det blev jobbigt och sedan tog det rätt lång tid innan han återhämtade sig. Så idag har cpap varit på hela tiden. Det har även varit lite jobbigt att vara utaför sängen en längre tid idag. Såklart känns det i våra föräldrahjärtan och det känns jobbigt att inte kunna göra något. Läkarna säger att detta är helt NORMALT att dom svänger när dom är så här små. Ena dagen kan vara hur stabil som helst och nästa dag jätte jobbig. Men som förälder så blir man lätt knäpp i huvudet av sitta och lyssna på det evigt plingande ljudet, stirra på skärmen och siffrorna som hoppar upp och ner hej vilt! Extra jobbigt blir det när det tidigare varit så stabilt! Det plingande ljudet ekar sig fast i huvudet och plingar fast man inte befinner sig i salen. Ännu värre är det när läkarna har rondering och vi föräldrar behöver ha hörselkåpor på oss. Då hör man ingenting! Så då har man fullt upp med att titta på skärmen! Detta gör mig GALEN!

Nu hoppas vi att det var en dålig dag idag helt enkelt och kanske påverkade det att det idag har varit lite stökigt och rörigt i salen. Vi hoppas på en lugnare kväll och framförallt en lugnare och bättre morgondag!

Om vi ska ta fram något BRA och positivt från denna tisdag så kan vi göra en notis om att Philip ökar fint i vikt och klarar bytet från kuvös till värmesäng galant. Han håller temperaturen jättefint och värmen i sängen sänks hela tiden. Snart är han nog inte vid behov av värmesäng över huvud taget! SKÖNT!


Just nu sitter E och matar och jag passade på att smyga in och ta en alldeles färsk bild.



Hjärtat med hela utstyrseln på. Nappen har han också lyckats få rum med. Nappen är jätte jätte god, speciellt strax innan mat.

Efter kvällsmys tillsammans med mamma säger nu Philip godnatt! Även föräldrarna stupar i säng nu och säger tack för idag! Imorgon tar vi nya tag!!

Lördagar tycks ha blivit Philips badardag. Först några timmars mys hos mamma sedan badet och sist men inte minst en timme mat. Just det, Philip äter idag 1 timme och vilar sedan 2 timmar. Ett steg frammåt, hoppas att han klarar det bra;-)




Philip fullkomligt ÄLSKAR att få sprattla i vatten. Tycker dock inte att det är lika roligt när mamman kommer med tvättlapparna.




Att bli insvept i varma handdukar efter badet och få ligga still och mysa är ändå helt OK!

Idag har vi fått höra tre saker som ligger Philip närmast till hands för tillfället. Doktorn berättade för oss imorse att Philip nu i första hand ska se till att komma ur cpap:en (sak nummer 1), få ordning på maten (sak nummer 2), Flytta in till mamma och pappa (sak nummer 3). Den tredje sist nämnda saken gjorde såklart att vår fredag genast blev mycket bättre! Om det nu handlar om dagar eller veckor spelar ingen roll. Det kändes bara skönt att få höra doktorn själv säga det till oss. Allt detta får såklart gå i Philips egna lilla takt och vi hänger med och stöttar honom i det. Det lättade lite i våra hjärtan tack vare dessa ord så pass att vi vågade oss iväg och äta lunch utanför sjukhusets väggar.

Vi passade även på att köpa en första grej till Philip sedan han föddes. En blå/vit randig filt från P.O.P och en snuttefilt från geggamoja. Kläder är svårt för tillfället och lilla pyret får nöja sig med filtar så länge;-)




I skrivande stund ligger grabbarna och har eftermiddagsmys tillsammans. Dock efter solsken kommer regn, eller!?? Efter en stabil och bra förmiddag så svajar Philip i saturationen just nu. Lite sliten efter förmiddagen gör så att han alldeles nyss blev tvungen att ta på cpap igen trots att han ligger hos pappa och myser. Det gör såklart ont i mammahjärtat eftersom han blir så ARG på den där jäkla snabeln han blir tvungen att ha på sig:-( Man riktigt ser hur han myser när han får ligga utan den. Nu håller vi tummar att det bara är en tillfällig svacka för dagen eller till och med för eftermiddagen.

Fast att man bor här på sjukhuset och tillbringar den mesta delen av tiden tillsammans med Philip, antingen med honom i famnen eller sittandes bredvid hans säng så har det skapats rutiner. Vi kliver upp runt 7-7.30 och går och lägger oss i bästa fall 00.30. Lunch äts kring 14 tiden och middag runt 19. Ungefär så ser dagarna ut. Tiden där i mellan är vi tillsammans med Philip. Alla påminner oss om att gå ut i friska luften. Det gör vi också, i samband med lunchen. Vi har till och med rutiner när det gäller vem av oss som sitter med Philip hud mot hud. Jag brukar ta morgonpasset, E tar eftermiddag och jag tar kvällen. Varför det har blivit dessa tider/rutiner har vi nog ingen aning om. Men just nu så ser våra dagar ut så här;-) Och tiden den tickar på rätt snabbt. Dagarna går ganska så snabbt ibland;-) Det har än så länge inte skapats någon tid där vi ligger inne på vårt rum och tex. kollar tv eller liknande. Ingen av oss har ro till det. Enda gången någon av oss går in på rummet är när den andre av oss sitter med Philip. Då känns det lättare att slita sig in till rummet för tex. bloggning, vila och ev. telefonsamtal.

Idag har pappan som vanligt tagit eftermiddagspasset och idag såg det ut såhär...



Den stora nallen som Philip fick av farmor & farfar har sköterskorna tejpat fast på cpap ställningen.







Om det är någon av oss som slappar på rummet en liten liten stund så är det pappan. Han tycker att sjukhussängarna är ganska så roliga och skulle nog kunna tänka sig en sådan även hemma;-)

Idag fyller lilla Philip 14 dagar och dagen till ära så är han stor nog att ta steget ut från sin kuvös till en säng. Philip har fått en värmesäng. Undra vem som är gladast, Philip eller mamman & pappan!?? En helt ny värld öppnar sig för oss då vi mycket lättare kan ta hand om vår son. Fantastiskt! Dock har han fortfarande cpap då han ligger i sängen men slipper den så fort han får komma till mamma eller pappa. Vi hoppas att han snart slipper ha den i sängen också. Då blir allt som det var ifrån början och allt blir ännu mer lätthanterligare.



Philips nya säng. Kuvösen är nu ett minne blott!




Philip är så liten så han försvinner i sängen och syns knappt. Men han finns där under filtarna;-) Dessutom skippade vi det tråkiga sjukhustäcket som han fick först. Vi valde istället att inviga hans nya fina filt som han fått i present av mormor & morfar.

För första gången sedan Philip föddes så lämnade både jag och Eric sjukhuset för att göra en snabbvisit hem. Hem för att kolla till huset, snabbtvätta lite kläder, vattna blommor och få med rena kläder. En konstig känsla att bara vara jag och Eric själva. Båda två for runt stressade hemma, tittade på klockan och kände att vi måste skynda tillbaka. Sköterskorna visste att vi åkte hem en snabbis, de har våra nummer, vi har deras direktnummer och ändå känner man klumpen i magen när man inte finns i närheten. Fy, så hemskt! I fortsättningen får nog en av oss åka och den andra stanna med Philip. Känslan var hur som helst JÄTTE KONSTIG! Allt som allt var vi borta i exakt två timmar. Förmodligen dom två längsta i mitt liv. Kändes som om vi vart borta hela dagen när vi kom tillbaka.

Det jag ville säga med att vi åkte hem var att i brevlådan låg ett fint litet paket adresserat till mig. Innehållet visade sig vara till både föräldrarna och främst till Philip! En ursöt skyddsnalle till Philip och en lyckosten till föräldrarna. Denna nalle kommer få vaka över Philip medan jag skall krama amuletten HÅRT! Tack snälla underbara Linda för att du tänker på oss och ger oss styrka;-)




Inte nog med detta fina paket så när vi kom tillbaka till vår son så låg ännu ett paket och väntade. Detta paket adresserat till pappan. Själva anledningen visade sig vara att pappan har namnsdag idag! Självklart har jag noterat detta i min almanacka, men eftersom jag inte tittat i den under de sista 14 dagarna så har jag inte haft en tanke på att det just är Eric idag. Så både pappan och morfar har alltså namnsdag idag.
Paket till pappan kom från farmor och farfar. Det roliga är att paketen såg likadana ut. Levererad från samma företag och med samma "tanke". Innehållet såg lite annorlunda ut. Lyckosten innehöll även detta paket. Så nu jäklar ska både jag och Eric krama våra amuletter ikväll!!;-) En nalle fanns även i detta paket, så klart var nallen tänkt till Philip. Dock är nallen för tillfället liiite större än självaste Philip. Så här såg det ut...



Philip har ju redan hunnit få kläder från både mormor, morfar och farmor. Kläderna är såklart i mini storlekar men så länge Philip ligger i kuvösen så får han ej ha kläder på sig. Så kläderna som är i den allra minsta storleken 32 har nu nallen fått låna så länge;-)

Philip väger 1066 gram idag när han är 13 dagar gammal. Tänk att han imorgon blir hela två veckor gammal! Två veckor av hans liv är avverkade. Två veckor fulla av händelser och ett liv mer likt en berg- och dalbana. Gossen själv tycks ta det hela med ro och all personal som träffar honom öser beröm över hans lugn. Jag och Eric som föräldrar vet inte så mycket annat, så för vår del är det helt naturligt att han är så lugn. En liten tendens till att bli något upprörd imorse vid blöjbytet och sköterskan blev helt till sig av lycka att han visar åtmonstonde lite humör. Jag och Eric tror nog att hans ärvt sitt lugn och temprament efter sin mor;-)

Jag bjuder idag på två dagsfärska bilder av vår lilla prins <3



I mammas famn är det så himla mysigt tycker Philip, som för övrigt börjar bli mer och mer vaken.




Så mysigt hos mamma att det är svårt efter en stund att hålla sig vaken.