Min solstråle!

Tänk att så liten har blivit så stor på så kort tid. Ibland är det svårt att förstå hur fort det verkligen går. Tänk att vi nu har avklarat en hel inskolning på dagis. Jag hoppas vi får fortsatta bra dagar på dagis kommande veckor så Philip verkligen får komma in i alla nya rutiner och allt nytt som sker just nu. Jag har knappt våga tänka sjukdomar och avbruten inskolning under senaste tiden. 
 
 
Bara under den 1 1/2 vecka som vi spenderat dagarna på dagis så tycker vi oss märka en en liten kille här hemma som tagit ytterliggare språng i utvecklingen. Om det beror på dagis eller ej låter jag vara osagt;-)
 
Philip älskar att vara ute och har alltid gjort. Dock har det blivit så mycket roligare sedan han lärt sig gå ordentligt. Han klättrar helt själv upp i sin rutschkana, sätter sig och åker om och om igen. Att gräva i sandlådan är jätteroligt! Här tröttnar han sällan. Nu gräver han verkligen, fyller hinken och bakar små kakor. Vill att man ska hjälpa honom att vända hinken när den är full med sand osv. Hans lilla vattenkanna vill han få hjälp att med att fylla vatten i när vi är ute. Då knatar han iväg till vattenutkastaren och vill att man vrider på vattnet åt honom. 
 
Och maten som ändå under hela hans livstid varit lite si och sådär med har blivit riktigt bra! Vilket är en otrolig lättnad och så roligt att se!! Han älskar frukosten och äter en stor portion gröt, en smörgås till är ett måste. Maten äts nu själv med egen sked och han har börjat lasta in riktigt stora portioner i lilla munnen. Nästan så man får hejda honom med skeden ibland;-) Frukt är mums enligt Philip och då är det banan och äpple som är favorit. Allt vi äter just nu vill även Philip äta. Han pekar och visar tydligt vad det är han vill ha. I kväll åts det tacos här hemma. Vilket jag tänkte att Philip kanske inte riktigt vill äta alla redan. Så Philip fick resterna från gårdagen (ris och korvstroganoff) medan mamman och pappan åt tacos. Först äter han sin portion med mat och sedan vill han smaka tacos. Blir så arg och ledsen när han inte får. Så det slank ner massor av tacos tuggor i den lilla magen i kväll;-)
 
Medvetenheten är ytterliggare en sak som stärkts sista tiden. Säger man att man ska gå ut så knatar lilla hjärtat ut till hallen och hämtar skorna. Nämns ordet frukt så vet han precis vart fruktskålen finns. Likaså när det är frukost eller middag så springer han till sin stol och vill klättra upp. Han pekar på saker, dansar, vinkar hejdå till allt möjligt och klappar händerna till det mesta.
 
 
Detta är så häfftigt att få uppleva och jag älskar verkligen varje sekund av det! Det är ofattbart att du är min son älskade lilla barn. Du är livet min gosse, vårt ALLT! ♥♥♥
 

Rita

När vädret var lite sådär i eftermiddag så åkte kritor och papper fram här hemma. Philip börjar förstå att man inte stoppar pennorna i munnen utan att man ritar med dem på papperet;-) Egentligen borde han få lite bättre kritor som är lättare att hålla/rita med. Har sett någonstans att det finns kritor som har som en liten "boll" man håller i. Väldigt greppvänliga för små barnhänder. Men frågan är var man köper dem?
 

Ett nytt kapitel

I morgon ger vi oss in i det "nya livet" som familj. Philip påbörjar sin inskolning på dagis och när inskolningen är klar så börjar mamman att arbeta igen. Jag gissar på att det kommer bli en helt ny värld för oss alla tre. Både jag och E som arbetar, skiftgång, dagis och tider hit å dit. Kan tänka mig att det kommer kännas snurrigt för oss till en början men jag tvekar inte en sekund över att vi inte kommer greja det.
 
 
Trots att jag varit hemma sedan maj 2011 så känns det som att det började "på riktigt" i september för bra precis ett år sedan. Tiden innan var så orolig och känslig. Så för ett år sedan kan jag minnas att jag slappande av och njöt ordentligt av det här med föräldraledighet. Jag har älskat den här tiden tillsammans med vår son till tusen. Det här är det bästa jag varit med om och jag är så tacksam att jag fått uppleva det! Tiden har gått så oerhört fort och vi har lärt känna så måna fina mamma- och barnkompisar som vi aldrig skulle ha lärt känna annars.
 
 
Även om känslorna slits åt olika håll just nu så känns allt som komma skall väldigt bra och väldigt rätt innerst inne. Vår lilla kille har gått och blivit en stor liten kille, så är det bara. Mammas & pappas lilla lilla pyre ♥♥♥
 

Likheter!?

Vem är han lik egentligen vår son? Beroende på vem man talar med så hör man alltid olika och så är det nog för alla oavsett vad det gäller.

Som förälder tycker jag att det kan vara svårt att se detta själv men nu när Philip börjar bli större så känns det lite extra roligt att börja bläddra bland bilder för att se om man kan ana några likheter.

 




                                                                            +

 




                                                                             =

 

 

Jag tycker nog inte att Philip är någon riktig liten miniatyrkopia av någon av oss. Han har nog helt enkelt fått 50% pappa och 50% mamma. En sak vet jag är att mer perfekt och vaker än så här blir man helt enkelt inte. Min vackra och helt perfekta lilla pojke <3 


Idag är den stora dagen

Efter någon veckas trevande och några enstaka steg hit och dit så kan vi nu säga att vår lilla kille numer GÅR! Större delen av dagen så har längre sträckor tagits och under eftermiddagen så visade han oss båda att gå är något som han faktiskt kan;-) 
 
 

Dääääääääär

 
Vårat lilla charmtroll vid dagens mellis. Älskade unge ♥
 

Återbesök neo

Kom nyss hem från kontrollen hos Dr.Brune på Danderyd. Jag som funderade om han hunnit glömma oss gissade visst fel. För visst kom han ihåg oss och tyckte det var roligt att se en numera stor liten Philip som höll i mammas hand när han gick in till farbror doktorn. Visst är det en lite speciell känsla att återvända till neo och sitta tillsammans med läkaren som man haft och göra med dagligen under 6 veckors tid och bli påmind om tiden som var då när han nu läste igenom hela Philips journal och bakgrundshistoria. 
 
 
Samtidigt kan jag inte säga annat än att jag är en mäkta stolt mamma till en fantastisk liten kille som trots sin tidiga start i livet och sin resa är en frisk, glad och fullt normal kille som lever upp till dom förväntningar man kan ha på en 1-åring. Även denna gång fick vi en GODKÄNT stämpel med oss och nästa gång vi återvänder för den tredje och sista kontrollen är vid 24 månders ålder. Tänk att vi nu är vid den tidpunkt som för ett år sedan kändes så långt långt borta. 
 
 
 
15 månader gammal och med en vikt på 8,14 kg och 72 cm lång. 
Mammas och pappas stora lilla kille. Våran krigare och kämpe ♥♥

15 Månader

Idag fyller vår lilla kille 15 månader. Galet! Tiden går helt overkligt snabbt fram. Bara nu under sommaren så har det skett MASSOR i utvecklingen. Varje ynka litet framsteg är fantastiskt roligt att få se och vara med om. Det är en häfftig upplevelse att bli förälder.
 
15 månader gammal (12,5 månader korr.) så är Philip en kille full av energi och är en frisk fläkt som sällan låter tillvaron vara trist. Han är fortfarande en väldigt liten och nätt liten kille som är lika smidig som han är lätt. Han kryper fortfarande i rasande fart även om det är en tidsfråga när han går för fullt helt själv. Så här på 15 månaders dagen så går han 5-6 stapplande steg helt själv. Han är väl medveten om omgivningen och förstår mycket väl vad mamma och pappa menar när man ber honom att "hämta bollen", "svara i telefonen", "peka på lampan". Han säger mamma och pappa och pekar "däää" till allt annat intressant. Musik och dans är en roligt grej tycker Philip som har kommit på att man kan ta dosan till stereon och använda den till att starta musiken. 
 
Philip gillar läget i det mesta och är nästan alltid glad så länge ingenting går emot honom, då visar han en egen vilja gjord av stål. Maten som så länge varit petig är mycket mycket bättre även om det fortfarande är en aning petigt. Philip har aldrig varit något matvrak och kommer säkerligen inte bli det närmsta tiden heller, så det är nog bara att gilla läget. 
 
 
Det är så overkligt att vår lilla kille om dryga månaden ska börja förskolan. Så liten men ändå så stor! Jag hoppas och tror att det kommer kännas bra den dagen det är dags. Jag hoppas att han är redo och kommer trivas. Vilket jag är näst intill övertygad om innerst inne. Men visst gnager det i hjärtat och speciellt allt som rör maten. Jag hoppas att det ger sig själv och att mat inte kommer vara något bekymmer då. 
 
 
Imorgon väntar en speciell dag för oss då då det är dags för återbesök på neo. Sist vi var där var i oktober och nästan ett år har hunnit gå sedan dess. Imorgon ska vi tillbaka för att träffa läkaren som var ansvarig över Philip under hans tid på sjukhuset. Spännande och roligt!
 
 

Soffan

Jahapp, då har vår son tagit ännu ett steg i sin utveckling. I dag kom han på att han kan komma upp i soffan alldeles själv. Lite lätt svingar han upp ena benet och sedan drar han sig upp lite snyggt. När han väl är upp är han lyckligare än lyckligast. Lilla lilla rackarunge ♥♥
 
 

Måla

Midsommardagen och det har regnat idag. Det gör absolut ingenting om man frågar mig. För vi hade en fantastisk midsommarafton med helt otroligt bra väder och med fina vänner. Åt gott, dansade runt stången, lekte och var ute från morgon till in på natten. 
 
Så inomhusaktivitet idag kändes helt OK om man frågar mig. Hela familjen har varit inne och slöat hela dagen eller jag nästan alla. E fick ett ryck och snörade på sig löparskorna och drog en repa i spåret. Här hemma har vi ritat med kritor, kletat med fingerfärg och badat. Härligt och underbart kul tyckte Philip! 
 
 
 
Efter lek med färg så blev badkaret nästa stopp. Grabbarna badade och mamman fick städa köket fri från färg. När grabbarna kom ur badet smög jag själv upp och ordnade ett skumbad för mig själv. I hela en timme låg jag i badet och lyssnade på årets första sommarpratare som var Anja Pärsson. Lyx och kvalitetstid!
 
Hela familjen är trött och lilleman somnade tidigt. Nu är det soffan som gäller och det ska bli spännande och se hur länge jag orkar hålla ögonen öppna. Kaffe och glass kan vara räddningen en stund.
 
 
Hoppas ni alla har en fin midsommardagskväll!

Snart helg igen

Mitt i veckan och näst sista dagen innan den vankas helg igen. Vi har haft en lugn morgon så här långt. 
Det ser ut att bli fint väder idag så planerna för dagen blir att försöka vara ute i friska luften utöver den lilla turen till ica maxi. Funderar på om det är lugnare att åka och göra klart handlingen idag så man slipper trängas med alla andra som ska handla imorgon då det är dagen innan midsommarafton. 
 
 
Min lilla prins i morse framför morgonens barnprogram. Han står, går med vagnen eller skjuter något annat lämpligt föremål framför sig. Men vågar inte riktigt släppa taget och trippa iväg själv ännu. Det känns som om det är en tidsfråga ändå innan vi kommer få springa efter detta lilla busfrö;-)
 

Ett år sedan

Den 16 Juni 2011 var den stora dagen då vi blev utsläppta från sjukhuset tillsammans med vår lilla bebis.
Idag är det alltså exakt ett år sedan vi fick åka hem och för första gången känna känslan av att vara en familj på 3. Det var då som jag för första gången på 6 veckor verkligen kände att det var MIN bebis och inte sköterskornas/doktorernas bebis. I 6 veckor bodde vi på sjukhus och under dessa 6 veckor så kände jag hela tiden ett otroligt stöd av läkare/sköterskor kring all vård när det gällde vår son. Men jag kände även att jag alltid var tvungen att "fråga" och rådgöra med personalen om det var "okej" allt som jag gjorde med MIN bebis.
En speciell känsla som man lärde sig "acceptera" under sjukhustiden men känslan som uppstod när vi blev utsläppta var ännu mer speciell och så stor! 



En liten liten mini-Philip som för allra första gången blivit fastspänd i bilbarnstol redo att åka hem för första gången. 


VÄLKOMMEN HEM LILLA ÄLSKLINGEN! 


  
Bilder från vårt första dyng hemma som en liten familj. Det var fantastiskt att få komma hem till sitt hus och få sova i sin egen säng efter att ha sovit i sjukhussäng i dryga 6 veckor. Första natten var speciell, inga sköterskor som kom och kollade till oss, ingen att ringa efter på klockan och det var ingen rond runt klockan 9 på morgonen. Konstiga känslor bubblade men det var helt fantastiskt!

Detta är minnen som jag ALDRIG någonsin kommer att glömma. Det var då för ett år sedan. Idag ett år senare så är den fjärde tanden på väg att titta och Philip har varit på Furuvik och åkte karusell för första gången i sitt liv. Helt OTROLIGT ♥♥♥




K.Ä.R.L.E.K.


Mamma älskar dig Philip!! Det finns inget stopp, inga gränser över huvud taget. Den absolut största och finaste kärleken som finns, den är oslagbar! ♥♥♥

Förskolan

Igår var jag och E på vårt allra första föräldramöte eller rättare sagt informationsmöte på förskolan där Philip ska börja i höst. Det var med lite blandade känslor vi besökte förskolan. Mest för att det känns så konstigt att vår lilla kille är på väg att bli så stor. Tänk att han ska om några månader börja på dagis och vara själv utan mamma & pappa tillsammans med andra barn och fröknar om dagarna. Min lilla plutt ♥♥♥
Hur som helst så känns det ändå bra. Vi har valt och fått plats en bra förskola med endast några hundra meters gångavstånd. Philip kommer att gå på en avdelning där det är ålder 1-2 år och pedagogerna verkar bra. Så nu hoppas mamman (mest för sin egen skull) att lilleman lär sig gå och blir lite bättre på att äta vanlig mat under sommaren. Samtidigt är jag överygad om att när väl hösten knackar på och det är dags för inskolning så kommer min kille att vara redo. Så ingen stress över detta för först ska vi NJUTA av en fantastisk sommar tillsammans!! Jag ska se till att verkligen ta vara på varenda liten dag av min mammaledigheten och verkligen njuta av tiden. För jag njuter och älskar det här livet till 100%. Om det var möjligt skulle jag vara hemma för alltid med min lilla son.

Nummer tre

Så har nu riskorn nummer tre tittat fram i lilla hjärtats mun. Så jag tippar på att inom en väldigt snart framtid så kommer tre söta korn att synas ordentligt. Lilla troll-unge som är på väg att bli så stor! Mammas ♥♥♥

Stapplande steg

Under självaste elitloppssändningen igår så tog Philip sina första steg tillsammans med gåvagnen. Gåvagnen har tidigare mest samlat damm i ett hörn här hemma. Philip har avskytt den och vägrat försöka, fram till i lördags. Då kom lilla hjärtat på att man kan skjuta den framför sig genom att gå på knä. Så igår fick han upp farten med hjälp av knäna och sedan kom några stapplande steg. Så idag måndag så startade vi dagen med att gå ordentligt med vagnen. Världens stoltaste och glada lilla kille är ute och knatar med sin lilla vagn. Undra hur lång tid det nu tar innan älsklingen släpper taget och går själv!?

Stora killen!

Besöket på bvc gick bra och mamman överlevde dom två sprutorna. Philip var en duktig liten kille som fick ett litet klistermärke för att han var så duktig med sputorna. Några 8 kg visade inte vågen utan min lilla 1 åring väger 7445 gram. 70 cm lång. Min lilla kille har blivit så stor. Tänk att för ett år sedan var längden 35 cm. Han har alltså dubblat sin längd på ett år.
Efter bvc var vi in en snabbis i centrum för att spana efter några små skor till lilla Philip. Ett par sandaler står på önskelistan. Tyvärr åkte vi hem tomhänta. Antingen så finns det ordentligt skor typ kavat eller så är dom fruktansvärt plastiga och mjuka. Skulle vilja hitta något mellanting att ha på fötterna fram tills att han börjar och går. Känns onödigt att köpa dyra skor för 500:- innan han ens kan gå så han lagomt till han lär sig gå har växt ur dem. Ett annat litet problem är att min lilla kille har små fötter och dom skor som är i hans storlek är sådana bebisskor med mjuka sulor.
Nu är lunchen intagen, Philip har precis somnat i vagnen och jag sitter i solen och NJUTER!! Det är blå himmel, strålande sol, varmt ute och jag har förmånen att få vara hemma och ta vara på varenda minut! UNDERBART!

Poolbad

Idag plockade vi fram en av Philips födelsedagspresenter, blåste upp och fyllde den med vatten. Kläderna åkte av och pojken plaskade som aldrig förr!
Underbara unge! ♥ Vilken sommar vi ska ha tillsammans. Jag kan knappt tänka på det utan att det pirrar i magen. Förra sommaren gick bort genom att vara instängda mellan sjukhusets väggar och andra halvan av sommaren var fylld med en hel del sjukhusbesök, en massa oro och naturligtvis med en liten och skör minibebis. En minibebis som mitt i högsommar värme fortfarande hade svårt att hålla värmen själv. Så ni förstår kanske hur mycket avslappnad njutning det blev. Då inlindad i filtar inne som ute, alltid en massa kläder/mössa på och ständig temp. tagning. Nu en glad liten nakenfis insmord med solkräm från topp till tå och en solhatt på huvudet! ♥

Min prins

Nog är det alltid en liten "hjälpreda" som jag har här hemma om dagarna. Att plocka, öppna, stänga, riva ner och dra i saker är fruktansvärt roligt just nu. Tänk vad otroligt mycket det har hänt på 1 års tid. Det är nästan svårt att förstå. Älskade älskade lilla barn. Du förgyller våra liv och gör vår vardag till den bästa varje varje dag! ♥♥

Premiär!

Så har vår lilla kille cyklat för allra första gången i sitt liv. Eller rättare sagt åkt cykel med pappan som chaufför. Grabbarna drog iväg på en liten premiärtur och jag tror att lilleman tyckte det var helt OK att åka cykel. Han såg djupt kocentrerad ut när dom drog iväg. Små händerna höll stadigt i handtaget på sidan. Lillskrutten satt som en smäck i stolen så alla anhörgia som var oroliga att vår lilla kille skulle ramla av kan nu lugnt pusta ut;-)

Tidigare inlägg Nyare inlägg