Är det inte typiskt! Två dagars ledighet och två dagars regn och rusk. Idag kallar jobbet igen och idag skiner solen. Lämnade Philip 9 på dagis och trodde att äntligen skulle "utvecklingssamtalet" bli av. I höstas blev det aldrig något. Många försöka till att hitta dag och tid som hela tiden uteblev. Men även idag så uteblev samtalet. Trist och tråkigt eftersom jag nu faktiskt sett fram emot att få höra hur det egentligen går för vår lilla kille på förskolan. Orden som utbyts vid lämning/hämtning blir oftast inte alls så många och långvariga med tanke på att det alltid är full aktivitet då.

 

Så när det i morse inget samtal blev så kilade jag hem igen och bytte om till träningskläder för att ge mig ut i solen på en löptur. 6 km löpning i underbart vårväder blev det! Nästan så det kändes en aning varmt med pannbandet.