Tiden den tickar på

Igår fyllde Philip en månad. Den längsta, snabbaste, bästa, oroligaste månaden i våra liv. Vi kommer nog aldrig glömma maj månad 2011. Men framförallt den absolut BÄSTA månaden vi varit med om!! Även om livet är upp och ner mer än vanligt för tillfället så kan man inte undgå att fundera på hur levde vi innan Philip kom?? Vad betydde livet innan denna vackra människa kom till oss??

En månad full av oro och lycka. Det har varit dagar som kännts som om dom aldrig skulle ta slut och andra dagar som sprungit ifrån oss. Ibland rusar man iväg i tankarna och längtan hem till det normala livet är ibland STOR! Hur och varför hamnade vi här? Kommer vi någonsin få ta med vår son hem? Är det här vi ska leva resten av våra liv? Men så i mellan åt slår tanken in "vad är det som händer?", "vi hänger inte med".

Imorse gjorde jag en sådan upptäckt medan jag vägde och tvättade Philip. För bara någon dag sedan när jag stod och tvättade så "rullade" jag försiktigt hans små "lappar" till öron för att komma åt med en liten tuss. Viktigt att vara försiktig med dom små öronen som så lätt vecklar ihop sig under cpap mössan. Imorse så fanns där inga små "lappar" att rulla. Jag fann två små mini öron som är stabila och inte alls "skrynkliga". När skedde förändringen??? Min son växer och blir stor! <3<3

Ynka 812 gram har nu blivit 1,4 kg. Hjärtat fortsätter att äta bra och även inatt kom sköterskan och knackade på dörren. Doktorn har även gett tillåtelse att ta bort cpap vid varje måltid om vi vill. Vi älskar när det sker positiva och BRA saker. Samtidigt är vi livrädda att ett bakslag kan stå runt hörnet och lura på oss. Ett bakslag som är beredd att slå undan våra vingliga ben igen. Tankar kring om man ska våga vara glad fullt ut slår en hela tiden. Men jag tror att man för stunden måste få leva ut i den lycka som vi faktiskt lever i. Så där för njuter vi av varje sekund, minut och timme tillsammans med vår prins. Så länge han växer och mår bra så mår mamman och pappan bra! Vi har kommit en bit på väg genom vår långa resa, en bit som jag är stolt över att vi har klarat av väldigt bra! Nu ska vi bara fixa resten av detta och det kommer vi att göra tillsammans! Vi fantiserar lite då och då över hur det kommer att kännas, vara och se ut den dag vi packar ihop våra väskor här och bär ut vår prins till bilen. Den dagen känns långt borta, men drömma och fantisera får man! För den dagen kommer att komma, frågan är bara när;-)

Kommentarer
Postat av: Mamma/mormor

Snart har han fördubblat sin vikt, bara 200g. till!! Det händer mycket i hans lilla kropp nu. För varje dag som går kommer ni närmare hemgång. Men tänk också på vad skönt det är med all trygghet som ni har så nära er på sjukhuset, bara att ställar fågor så har ni svaren direkt. Ni har blivit så duktiga på att ta hand om er lilla Prins. Tänk vilken skillnad det är mot för tre veckor sedan när ni skulle sköta om honom, handlaget är helt annat nu. Kram på er alla tre!!

2011-06-06 @ 13:20:13
Postat av: Titti

Det är så härligt att få följa lilla Philip genom din blogg, jag läser varje dag vad du skriver.

Det har blivit både tårar och skratt över det du berättar. fortsätt och skriv !!

Massor av kramar och lycka till !!!

// Titti


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback