1 månad gammal

Idag fyller jag en månad. Jag har hört att mamma har något som tydligen kallas för blogg. Det är nog ingenting för mig, men bara för att jag fyller en månad idag så har jag tagit hjälp av mamma för att kunna få göra en alldeles egen hälsning på mammas sida. Det är jag som är Philip eller heter jag "pyret" tro? Mamma och pappa använder så många namn på mig. Jag skulle egentligen har skumpat runt i min mammas mage ännu. Men eftersom farbror doktorn tyckte jag var så liten så fick jag komma ut till min mamma och pappa istället. Så nu bor jag utanför mammas mage och får se dem på riktigt istället. Jag gillar min mamma och pappa! Jag bor på sjukhus tillsammans med min mamma, pappa och en massa sköterskor. Dom är snälla och tar hand om mig. Jag får ofta höra att jag är så liten. Men vänta ni bara! Jag ska visa er alla att jag kommer bli stor och stark. Jag växer så det knakar säger mamma och pappa till mig. Idag väger jag 1375 gram. Jag väger så mycket därför att jag har kommit på att jag gillar maten som mamma har till mig. Den är jättegod!! Alla säger att jag behöver äta och växa, så då gör jag som dom säger.


Om ni har sett bilderna som min mamma tagit på mig så vet ni att jag har en hemsk sak i mitt ansikte. Den säger doktorn att jag måste ha på mig. Jag förstår inte varför, för att jag gillar den inte. Jag gör allt jag kan för att få bort den, men så fort jag är på väg att få bort den så kommer det alltid någon och sätter tillbaka den på mig. Igår så hände något konstigt för att då fick jag ÄNTLIGEN bli av med den. Det var jätteskönt! Jag hoppas att jag får vara utan den fler gånger. Alla sa att jag var så duktig igår när jag var utan den hemska saken. Det tycker jag med. På dagarna är min mamma och pappa med mig hela tiden. Jag får mysa tillsammans med dom varje gång jag ska äta. Om jag visar att jag är riktigt hungrig en stund innan maten så får jag även äta alldeles själv. Men på nätterna så tar sköterskorna hand om mig. Jag får mat då också fast jag får ligga i min säng och äta. Jag får ingen mat i munnen då, dom bara ger mig nappen. Så i natt testade jag att visa ordentligt hur hungrig jag var och då minsann kom mamma fram och jag fick äta alldeles själv. Det var hur mysigt som helst. Jag har inte bestämt mig ännu, kanske tänker jag låta mamma få komma till mig i natt med. Vi får se hur jag gör!


Idag firar dom nog mig för att jag blivit stor därför jag fick slippa den hemska saken, få äta alldeles själv och sedan fick jag också komma till min pappa och mysa med honom. Allt det som jag tycker om har jag fått göra ikväll. Det gillar jag!


Det var allt för mig för den här gången.
/Philip



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback