Tiden tickar på här på neo. Idag är det 4 veckor sedan vi blev inskrivna på Huddinge sjukhus. Alltså har det nu gått en månad sedan jag fick sova hemma i min egen säng. Imorgon är det alltså precis 4 veckor sedan världens finaste barn kom ut till stora världen! <3<3<3 Tänk att en hel månad har gått... Eller hur räknar man egentligen? Imorgon är det precis 4 veckor sedan fast han är ju född den 5:e maj. Så alltså borde han bli en månad gammal på söndag eller??

Hur som helst har vi spenderat en månad här på neo och vi har säkert en månad till att klara av. Vågar inte spekulera i hur lång tid det är kvar eller när vi får åka hem alla tre. Men jag kan inte annat än att drömma och hoppas lite på att vi har klarat av halva tiden här kanske.

När det gäller Philip så växer han varje dag enligt vågen. Inte så mycket, men lite ökar han allt. Dagens vikt: 1265 gram. Igår flaggades det för vår prins då han "fyllde" 33 graviditetsveckor. Tänk att vår lilla prins fortfarande skulle ha legat i min mage. Helt otroligt! Tänk vilken förmån att få lära känna sitt barn så här mycket tidigare än att gå i så många veckor till och vänta;-) Philip behöver fortfarande cpap på sig hela tiden, dock så upplever vi honom mycket stabilare under dom sista dagarna! Jätteskönt! Läkare har gjort ultraljud på honom både i helgen och idag. Hans duktus är fortfarande öppen och det råder lite delade meningar i hur man skall gå tillväga med detta. Den ena läkaren pratar operation medan den andre läkaren menar att operation ligger långt borta för våran del. Vad som gäller vet vi inte riktigt. Vi litar på att läkarna gör det som behövs och vi lyssnar på dom. Idag lät det som operation var långt bort så då litar vi på det för dagen. Imorgon kan det vara helt andra direktiv. Vi tar en dag i taget...

Något som är betydligt enklare är maten. Vår lilla son har hajjat det där med hur man skall äta som. Han har blivit sjukt snuttig och är som förvildad strax innan matning. Så mammas bröst har nu blivit ett alternativ för vår lilla son. Han fullkomligt ÄLSKAR att få äta alldeles själv och kämpar som en galning i början vid varje måltid. Efter en stund blir han trött och somnar sött så då får mamma fortsätta matningen via sonden. Sköterskorna var helt utom sig av lycka! Hela personalstyrkan var samlad för att skåda vår lilla prins som visade tanterna att man visst kan äta själv fast man är så liten. <3<3<3

Som mamma hänger man inte riktigt med, det går så fort. Mamman har fullt sjå att hålla reda på alla slangar till häger och vänster hon. I natt förvarnade sköterskorna om att dom eventuellt behövde väcka mig om han blev allt för hungrig. Jag blev aldrig väckt och hoppas på att kommande natt blir lika lugn;-)





En trött mamma igårkväll med en trött son i famnen <3<3