Handikappad och träningsverk

Visst känns det att jag lever idag. Ingen tvekan om det! En lite rörig natt då lilleman skruvade och bökade alldeles för länge. För få timmars sömn och upp i tid i morse för att komma iväg med pendeln in till stan. Naturligtvis krånglar pendeln och det tar över en timme att ta sig in. Hann med en snabbdate med Madde och söta lilla Nellie innan dem skulle med tåget hem till S-vall. Tog pendeln(som gick som den skulle) hem igen och insåg att jag inte ätit någon lunch. Så det var en vrålhungrig mor och son som ramlade innanför dörren hemma.
Så fort E kom hem så bytte jag om till träningskläder och masade min ömma kropp ner till ett cykel pulse pass. Gårdagens styrkepass gör sig definitivt påmind. Skyndar mig hem igen och håller andan när jag kliver in hemma. Allt hade gått bra idag, som tur var! Nu var det dags för E att få sin träningstid. Så när jag kommer hem har vi ungefär en timme hela lilla familjen tillsammans. Under den timmen skulle jag själv duscha, äta middag och byta några ord med E innan han drar iväg, plus att det är läggdags för Philip mitt upp i allt. Ville även hinna få hjälp med lite ideér inför morgondagens ica handling.
Nu är E och tränar, Philip har somnat och jag ska nu dra igång med ännu en "måste" sak på listan. Hade mycket hellre velat krypa upp i soffan till "jullotta på Liseberg". Energin är verkligen i botten idag! Som om det inte vore nog så är jag halvt handikappad också. Jag är helt telefonlös sedan igår. Mitt simkort fungerade inte när jag skulle få överta E:s telefon. Ordnade ett nytt sim-kort idag, men det hjälpte inte heller. Så ingen telefon och inget sim-kort. Abstinensen börjar smyga sig på.
Nu ska jag hugga tag i "göra-listan" och få något gjort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback