Efter exakt 1 vecka på hemmaplan ifrån min E har avverkats. Tänk att gå från att ha tilbringat 24 timmar om dygnet ihop i nästan 3 veckor till att plötsligt vara 40 mil ifrån varandra i över en vecka. Det är JOBBIGT! En vecka känns som två veckor. Hur som helst så klarade vi det åter igen även om längtan som vanligt är ENORM! Hemma i Sundsvall har en arbetshelg avklarats, en jobbarvecka är gjord, fika och dejt med vänner är fixat och träning har stått på schemat alla dagar. Så det känns bra i min "Sundsvallssjäl":-)

Men imorse då min klocka ringde 03.50 så vaknade jag med den där pirrande känslan i kroppen. Precis som när man väntar på när något stort skall ske. Ni vet som det kändes när man var liten och det var kvällen innan julafton eller ens födelsedag! Min kille har skämt bort mig i veckan igenom att låta mig få ha hans fina bil hemma i Sundsvall. Så idag fanns inget annat alternativ än att köra bil till Stockholm. Var lite orolig att jag skulle vara övertrött och att det skulle bli en jobbig resa ner. Men allt gick som på en räls och jag kände inte en enda gång att jag var på väg att somna:-)

Eftersom E och hans Väsby åkte till Gotland imorse för att möta Visby Roma ikväll och kommer inte hem förrän vid lunchtid imorgon så gjorde jag mig ingen brådska ner. Körde lugnt och fint, samt passade på att fixa ett ärende åt jobbet på Arlanda. Kändes dock inte så roligt att komma "hem" till en mörk och tom lägenhet:-( Jag försöker göra det bästa av situationen och ordna mitt eget lilla fredagsmys! Hämtmat ifrån wokstugan, ett glas rött vin och let´s dance på tv. Sitter uppbackad i soffan under filten, några tända ljus och risken är hög att jag somnar på plats här ikväll.


Känns skönt att äntligen vara på plats även om längtan fortfarande är ENORM efter min älskade E! Men imorgon vid lunch så förväntas han komma hem. Så imorgon siktar på en riktig MYSLÖRDAG! :-)


Trevlig helg!