Nyss hemkommen från jobbet. Tiden masar sig sakta framåt och om man tänker efter så har jag faktiskt gjort halva helgen på jobbet nu. Bara morgondagen kvar:-) Känns faktiskt rätt så skönt att jobba då man väl är hemma. Tiden tickar liksom på då... Fast å andra sidan så skulle jag aldrig ha tillbringat helgen ensam hemma om det inte vore för jobbet. 

Jag tror någonstans att allt som händer och sker har en mening. Om inte en stor mening så finns i alla fall en liten mening med det som sker. Att jag är sur/bitter över att behöva vara långt ifrån E i en veckas tid har någonting positivt med sig. En sak är jobbet, att jag har ett jobb att gå till:-) En annan sak är att det är "bra" att få längta efter varandra. Det ÄR nyttigt att känna saknad! Men det som jag tänker på i det är fallet är mig själv. Mina vänner! Jag har en vecka på mig nu att ta hand om mig själv. Mitt sätt att ta hand om mig själv är träning, egentid och framförallt mina älskade vänner. Jag har tid på mig att umgås med dem som alltid står vi ens sida. Igår efter jobbet tittade både Angelica och Yejka för förbi. Vu surrade, kollade lite tv och umgicks. Super trevligt! Ikväll sker nästa vänskaps dejt och det är Linda & Sigge. Vi skall laga mat tillsammans, dricka ett eller två glas vin och umgås hela kvällen. Mycket mycket trevligt:-)


Givetvis så gnager hela tiden den där längtan och saknade efter E. Den är obotlig och saknad det känner jag så fort han befinner sig utom räckhåll. Den där saknade känns ibland lite mindre och ibland fruktansvärt mycket mer:-)


Nu tänker jag hoppa in i duschen och sedan skynda igenom lägenheten med dammsugaren så att inte lilla Sigge får ett dammallergi anfall när han kommer och vill leka på golvet:-)



Ha en trevlig lördagkväll!