Nattblogging
Hemkommen från Stockholm, Solna och min älskling. Även hemkommen från jobbet. Kånkade upp all packning och försökte få med mig posten på vägen. Ramlade in här i lägenheten och vet ni vad! Den ser precis likadan ut som när jag lämnade den för en vecka sedan. Klockan är 01:00 på natten och jag slutade jobba för en timme sedan. Borde sova nu! Självklart så går hjärnan på högvarv och jag tänker nu igenom alla mina "måsten" innan torsdag.
Jag får lite av "panik när jag lovat saker hit och dit. Känslan av att inte hinna med skrämmer mig lite. Tankarna är just nu fokuserade på annat håll. Det är jobb som skall utföras, planeras, ett hem som skall vårdas, vänner som skall vårdas, min egen hälsa som skall vårdas samt en häst som skall ridas. Det finns tusen saker som jag bör ta tag i. Skulle behöva sitta ner hemma någon timme för att verkligen ta itu med diverse telefonsamtal. Till exempel så strular den trådlösa uppkopplingen. Eller rättare sagt den fungerar inte alls. Behöver ta tag i det genom att ringa support. Har fortfarande inte fått någon höstfeeling här hemma.Bör fixas omgående!
Har en sadel plus diverse hästprylar liggandes i Sophies stall som skall tas reda på. Har mina prylar som ligger där och tar plats när jag inte ens rider hästen. Sadeln skall säljas och en annons bör ordnas. Linda har flyttat in i nya lägenheten och jag vill inget hellre än att få göra ett besök hos henne och Sigge. Skulle även behöva en hel ledig dag för att boka in lite fikastunder och uppdate. Jag har tagit på mig att rida "Mära" dessa dagar när jag är hemma. Finns inget som är så härligt som att få klä på sig lite varmare kläder och ge sig ut i skogen på en härlig hösttur som nu. Jag längtar! Men samtidigt så tar det upp väldigt mycket tid. Det går inte bara åt 1 timme i stallet direkt. Utan x antal timmar får man räkna. Känner även att min egen hälsa blir lidande. Vilket jag mår dåligt av! Visst, skönt och komma ut på en hästrygg en timme. Men det ger liksom inget. Jag saknar tid till att träna själv. Längtar efter att få ge mig ut och springa! Dessutom är mina tankar redan i förberedelse inför helgen. Det skall bokas flygbiljett, kollas upp schema, byta och trixa för att slippa åka hem på söndag. Eftersom vi är bjudna på dop på söndag vill jag gärna åka hem på måndag. Då är problemet att jag jobbar 4.45 på måndag. Ett väldans trixande hit och dit för att få allt att gå ihop. Så är det dop på söndag. Farzad och Lindas lilla Meja ska döpas:-) Det skall ordnas med doppresent och mitt stora dilemma är kläder. Jag har inga kläder att ha på mig!
Det är mycket klagomål och gnäll nu från min sida. Men vet ni vad, det ÄR jobbigt att bo 40 mil ifrån sin soulmate. Det ÄR jobbigt att bara kunna ses på helger. Det ÄR jobbigt att packa väskan varje helg, Det ÄR bökigt att boka, byta och trixa med biljetter/jobb varje helg. Tänk att varje helg som man är ledig och fri från jobb så är det packa väskan och åka. Inte en enda ledig helg hemma i Sundsvall sedan i somras. Jag klagar inte på att åka till E för det är det BÄSTA jag vet!! Det är veckans höjdpunkt att få åka till honom. Det är INTE någon dans på rosor att vara 40 mil ifrån sin kärlek. Jag vet att tålamod är BRA och jag vet att jag och E kommer att bo/leva tillsammans. Detta är något som pågår tillfälligt. Jag vet att det är BRA för ett förhållande att bygga på distans. Det stärker förhållandet/kärleken. Jag vet att det är nyttigt och att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Jag vet att detta stärker mina och E:s band och just allt detta som just nu känns jobbigt är värt precis varenda liten sekund. Det är värt precis ALLT!!!
Nu skall jag sluta gnälla och istället stänga av datorn (så roligt med en snabb dator) och försöka sova för att istället drömma och längta efter min alldeles egna underbara och helt fantastiska prins. Min E!
Jag får lite av "panik när jag lovat saker hit och dit. Känslan av att inte hinna med skrämmer mig lite. Tankarna är just nu fokuserade på annat håll. Det är jobb som skall utföras, planeras, ett hem som skall vårdas, vänner som skall vårdas, min egen hälsa som skall vårdas samt en häst som skall ridas. Det finns tusen saker som jag bör ta tag i. Skulle behöva sitta ner hemma någon timme för att verkligen ta itu med diverse telefonsamtal. Till exempel så strular den trådlösa uppkopplingen. Eller rättare sagt den fungerar inte alls. Behöver ta tag i det genom att ringa support. Har fortfarande inte fått någon höstfeeling här hemma.Bör fixas omgående!
Har en sadel plus diverse hästprylar liggandes i Sophies stall som skall tas reda på. Har mina prylar som ligger där och tar plats när jag inte ens rider hästen. Sadeln skall säljas och en annons bör ordnas. Linda har flyttat in i nya lägenheten och jag vill inget hellre än att få göra ett besök hos henne och Sigge. Skulle även behöva en hel ledig dag för att boka in lite fikastunder och uppdate. Jag har tagit på mig att rida "Mära" dessa dagar när jag är hemma. Finns inget som är så härligt som att få klä på sig lite varmare kläder och ge sig ut i skogen på en härlig hösttur som nu. Jag längtar! Men samtidigt så tar det upp väldigt mycket tid. Det går inte bara åt 1 timme i stallet direkt. Utan x antal timmar får man räkna. Känner även att min egen hälsa blir lidande. Vilket jag mår dåligt av! Visst, skönt och komma ut på en hästrygg en timme. Men det ger liksom inget. Jag saknar tid till att träna själv. Längtar efter att få ge mig ut och springa! Dessutom är mina tankar redan i förberedelse inför helgen. Det skall bokas flygbiljett, kollas upp schema, byta och trixa för att slippa åka hem på söndag. Eftersom vi är bjudna på dop på söndag vill jag gärna åka hem på måndag. Då är problemet att jag jobbar 4.45 på måndag. Ett väldans trixande hit och dit för att få allt att gå ihop. Så är det dop på söndag. Farzad och Lindas lilla Meja ska döpas:-) Det skall ordnas med doppresent och mitt stora dilemma är kläder. Jag har inga kläder att ha på mig!
Det är mycket klagomål och gnäll nu från min sida. Men vet ni vad, det ÄR jobbigt att bo 40 mil ifrån sin soulmate. Det ÄR jobbigt att bara kunna ses på helger. Det ÄR jobbigt att packa väskan varje helg, Det ÄR bökigt att boka, byta och trixa med biljetter/jobb varje helg. Tänk att varje helg som man är ledig och fri från jobb så är det packa väskan och åka. Inte en enda ledig helg hemma i Sundsvall sedan i somras. Jag klagar inte på att åka till E för det är det BÄSTA jag vet!! Det är veckans höjdpunkt att få åka till honom. Det är INTE någon dans på rosor att vara 40 mil ifrån sin kärlek. Jag vet att tålamod är BRA och jag vet att jag och E kommer att bo/leva tillsammans. Detta är något som pågår tillfälligt. Jag vet att det är BRA för ett förhållande att bygga på distans. Det stärker förhållandet/kärleken. Jag vet att det är nyttigt och att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Jag vet att detta stärker mina och E:s band och just allt detta som just nu känns jobbigt är värt precis varenda liten sekund. Det är värt precis ALLT!!!
Nu skall jag sluta gnälla och istället stänga av datorn (så roligt med en snabb dator) och försöka sova för att istället drömma och längta efter min alldeles egna underbara och helt fantastiska prins. Min E!
Kommentarer
Trackback