Oändlig kärlek
Hur mycket kan man egentligen älska sitt barn. Helt ofattart. Det är så stort att det knappast går att sätta ord på. Min son är min skatt, mitt allt och hela mitt liv. Det är svårt att tänka tanken att om några månader dela den kärleken med någon annan. Nästan lite läskigt, hur ska jag kunna älska någon så mycket som jag älskar Philip? Jag fattar att det gör man, det bara blir så. Men det är så svårt att förstå ändå.
Tiden vi har som tre nu kommer aldrig att komma igen sedan. Philip har vår 100% uppmärksamhet av oss båda och det är en gåva att få leva tillsammans och ta del av detta. Jag älskar det och njuter varje minut. Men ibland funderar man på hur blir det sedan när vi blir en till. Det är så enkelt att bara vara vi tre.
Idag skiner solen igen och jag ska strax ge mig ut i friska luften på en promenad innan dagishämtning. Jag hoppas innerligt att Philip haft en bättre dag på dagis idag. Igår omfamnades jag av en liten kille som varit lite ledsen till och från under dagen. Det gör så ont att höra att han inte haft en 100% bra dag och att han varit ledsen och längtat efter mamma. Som förälder vill man finnas nära 24/7 och alltid kunna trösta.
Min älskade lilla skatt!!
Kommentarer
Trackback