Tårar!

Det var nog allt en hel del fjärilar i lilla magen i morse när vi promenerade bort till dagis. Väl vid ytterdörren så var det en liten hand som kramade mammas hand extra hårt och önskade bli buren för att kunna borra in sitt lilla huvud mot mammas axel. Så blyg och så liten. 
 
Min stora pratglada kille blev så liten och kändes så hjälplös för stunden och det sved i mammahjärtat att behöva lämna honom. Vi mötte upp kompisarna ute på gården och det var med blicken långt nergrävd i marken under skärmen på kepsen. Läppen darrade och tårarna rullade nedför kinderna. Att vara mamma i den stunden och försöka visa gott mod då var inte det enklaste. Tårarna brände även bakom min ögonlock och det gjorde så fruktansvärt ont att behöva se sin lilla son så liten och ledsen samtidigt som han gjorde allt för att kravla sig fast vid mig. Näe, usch och fyy för sådan lämningar. Hjärtat liksom blöder och när jag väl kom utanför grinden så var det omöjligt att hålla tårarna borta. 
 
Vet att det snabbt brukar gå över och hoppas så innerligt att det gjorde det även idag trots att det var första dagen på så många veckor. 
 
 
Mammas lilla älskling!! ♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback