29:e april
Snart lägger vi även April bakom oss och tar steget in i Maj månad som verkligen är vår/försommar månad på riktigt. För oss betyder just Maj otroligt mycket och har så gjort dom sista två åren snart. Philips födelsemånad och början på sommaren....
Om bara några dagar fyller vår lilla kille 2 år! Tänk, hela två år har redan hunnit passera och för mig så kryper en sån där märkligt känsla på så här dagarna innan 2-års dagen. Det var exakt likadant förra året. Och frågan är om det alltid kommer kännas lite sådär "jobbigt" dessa dagar kring års dagen.
En känsla som jag inte kan sätta fingret på men helt plötsligt så känns allt en aning jobbigt och massor av minnen och känslor vaknar till liv från tiden innan och tiden då Philips föddes. Minnen som jag lagt bakom mig under restrerande del av året. Självklart så är jag glad och tycker det är fantastiskt roligt också med födelsedag och allt. Inte bara jobbigt... men det är svårt att förklara. Kort och gott, mycket känslor, minnen, både bra och dåliga.
Så här skrev jag i bloggen den 29:e april 2011 (helt ovetandes om vad som komma skall)
Är det någon som jag känner som har haft det? Eller är det någon av er som läser här inne på bloggen som har råkat ut för det vid graviditet?
Igår hade vi tid för kontroll hos vår BM. Mäta, väga, blodsocker och blodtryck osv. Jag hade då vid kontroll av blodtryck något för högt blodtryck och fick ta om detta efter lite vila. Blodtrycket hade gått ner men fortfarande något för högt. Magen mätte vi också och visst den har växt men BM tyckte att den borde ha växt lite till vid det här laget. Så därför fick jag imorse åka iväg och lämna ett urinprov för att se om protein i urinen finns. BM informerade om något som heter havandeskapsförgiftning. Vilket jag har hört talas om men inte riktigt förstått vad det är för något. Nu är det ingenting som säger att det är just det som mina tecken tyder på men för säkerhetsskull så kollar man upp allt noggrant. Vilket är jättebra;-) Jag själv anser mig frisk som en nötkärna och har inte ont någonstans! (Vid havandeskapsförgiftning kan man tydligen ha huvudvärk, ont i övre buken, svullen och i vissa fall se stjärnor). Fick i alla fall rådet om att ta det lite lugnare i några dagar. Så det är idag mitt stora projekt, att ta det lugnt och inte göra någonting över huvud taget! VILA, VILA, VILA!!
På måndag har vi tid för kontroll igen och förhoppningsvis så spökar inte blodtrycket då. Så i helgen blir det lugna puckar och prioritet TA DET LUGNT! Tur att det är helg och ledighet som stundar;-)
Igår hade vi tid för kontroll hos vår BM. Mäta, väga, blodsocker och blodtryck osv. Jag hade då vid kontroll av blodtryck något för högt blodtryck och fick ta om detta efter lite vila. Blodtrycket hade gått ner men fortfarande något för högt. Magen mätte vi också och visst den har växt men BM tyckte att den borde ha växt lite till vid det här laget. Så därför fick jag imorse åka iväg och lämna ett urinprov för att se om protein i urinen finns. BM informerade om något som heter havandeskapsförgiftning. Vilket jag har hört talas om men inte riktigt förstått vad det är för något. Nu är det ingenting som säger att det är just det som mina tecken tyder på men för säkerhetsskull så kollar man upp allt noggrant. Vilket är jättebra;-) Jag själv anser mig frisk som en nötkärna och har inte ont någonstans! (Vid havandeskapsförgiftning kan man tydligen ha huvudvärk, ont i övre buken, svullen och i vissa fall se stjärnor). Fick i alla fall rådet om att ta det lite lugnare i några dagar. Så det är idag mitt stora projekt, att ta det lugnt och inte göra någonting över huvud taget! VILA, VILA, VILA!!
På måndag har vi tid för kontroll igen och förhoppningsvis så spökar inte blodtrycket då. Så i helgen blir det lugna puckar och prioritet TA DET LUGNT! Tur att det är helg och ledighet som stundar;-)
Misstanke om havandeskapsförgiftning fanns alltså medan jag själv mådde bra och tyckte att det kändes lite "onödigt" med rekomendationen vila! Fast å andra sidan minns jag att jag också tyckte det var bra att dom var noggran. Men jag var absolut INTE det minsta lilla orolig eller nojig över vad barnmorskan uppmärksammat. Och tanken på att vi skulle bli föräldrar inom några dagar fanns inte på världskartan.
Det var då och idag så är vi såklart enormt glada över att det gick så bra. Ofattbart att liten blivit en sån stor kille. Det går så fort att man inte hänger med. Kommer man någonsin hänga med föresten? ;-)
Då/Nu
Kommentarer
Trackback