Alltså det här med att jobba och komma in i rutiner igen tar ut sin rätt. Att lämna familjen i morse var fruktansvärt tungt och väldigt väldigt ovanligt! En lördag morgon och jag åker till jobbet 07.00. 

 

Desto roligare var det att komma hem och kliva innanför dörren strax efter 17.30 och mötas av världens gladaste lilla kille!!!, ett dukat bord och världens bästa E som hade fantastiskt god middag färdig. 

 

Konstigt nog så tickar helgen på rätt snabbt ändå. I morgon är det söndag redan och efter morgondagen så är det banne mig min tur att få rå om min son igen. Även väldigt nyttigt för grabbarna i familjen att få rå om sig själva utan mamman. Tror att vi alla tre behöver detta. E får ta ett större ansvar både vad gäller Philip och hemmet. Annars är det inte alls ofta som grabbarna är helt själva från morgon till kväll med allt vad det innebär. Nyttigt för mamman också att "släppa ansvaret" och tänka på sig själv i första hand. 

 

Insåg idag att mina dagar verkligen skiftar. Ena dagen mammaledig med fullt fokus på en busig 1 åring, öppna förskola, mammaträffar och allt kackel som det innebär. Till att genast kasta sig in i den "mansdominerande" världen igen med fullt fokus på räddningstjänst, brandbilar och allt vet det nu innebär. Det är verkligen stora kontraster! Det enda som man kan känna igen sig i ska möjligtvis vara när det uppstår "dagisnivå" på arbetsplatsen;-)