Något som blivit väldigt hattigt och lidande sista veckorna är träningen. Det känns som om att man hinner komma igång lite snyggt så att det känns bra, så blir det paus med sjukdomar och annat för att sedan börja om igen. Det blir så trist när det blir så ryckigt och jag känner att träningen blir lidande. 

 

Samvetet knackar på men något sätter hela tiden stopp. Är det inte det ena så är det de andra. Något att jobba med och förstå att så är läget. Samtidigt vet jag att jag mår som allra bäst när jag är inne i ett bra flyt och kan genomföra det som jag önskar.

 

Nu är det kanske inte mest synd om mig i vår familj. Jag har ändå förmånen att kunna träna på arbetet. Då är det mer synd om stackars E som jag vet känner exakt likadant som mig. Hans träning blir lidande ändå även om det inte är sjukdomar. För så fort jag arbetar så kan han inte komma i väg och träna. Det är svårt och det är ett pusslande för att få detta att fungera. Att få göra det man tycker om och mår bra av är enligt mig väldigt viktigt!

 

I gymmet på jobbet så har vi kettlebells och detta är för mig ett rätt så nytt redskap att träna med. Har använt dessa tidigare vid enstaka tillfällen. Tänkte nu att jag skulle försöka lära mig lite övningar korrekt och komma igång med användadet av dessa. En tanke som jag fick var att kettlebells kanske vore något för oss att ha hemma. Perfekt hemmaträning då det är svårt att komma i väg på kvällarna när man är själv hemma med Philip. Också ett väldigt bra alternativ till löpning och ett sätt att kunna arbeta igenom hela kroppen på hemmaplan. 

 

Någon kär läsare som använder sig av dessa? Jag tänkte försöka snappa upp lite träningsmetoder för att sedan utvärdera om det är något för oss att ha här hemma.