Kvällarna har även blivit väldigt sena innan hela familjen somnar. Philip har nog en jobbig period just nu och varje kväll nu så vaknar han, gallskriker och somnar sedan i min famn. Men så fort jag försöker lägga ner honom så är vi tillbaka på ruta ett igen. Så har vi haft det ett par kvällar nu. Tillslut gör det så ont i mammahjärtat att han fått sova bredvid mig i vår säng. Vilket inte heller är bra. Inte hela natten i alla fall, för jag sover som en kratta. Igår kväll så lyckades han tillslut somna om i sin egen säng (det tog en timme). Mamma och pappan tycker detta är jobbigt speciellt med tanke på att vi haft det så enkelt innan. Stoppat in nappen och sedan sussat vidare. Som tur är så vet man någonstans att detta är övergående och inte för alltid.

Kanske vore det en idé att hoppa ur pyjamasen och ta tag i dagen medan liten sussar ute i vagnen.